Det misstänkta brottet rubriceras som grovt vållande till kroppsskada. Enligt åtalet ska pappan av oaktsamhet ha orsakat skadorna. Han ska ha lagt sin kroppstyngd på barnets arm med sin armbåge och sedan tryckt på barnets bröstkorg med sin hand för att ta sig upp ur en säng. Agerandet ska ha orsakat frakturerna på spädbarnet.
Ärendets gång har varit komplicerad eftersom skadorna inte upptäcktes samtidigt. Pappan har därför suttit anhållen vid två tillfällen, med två veckors mellanrum, ursprungligen misstänkt för grov misshandel. Även modern var en tid misstänkt för grov misshandel innan händelseförloppet klarnade. Detta sedan pappan ändrat sin version.
Utredningen började när pappan ringde sjukvårdsrådgivningen eftersom barnets arm hängde sedan han lyft det "lite galet". Föräldrarna fick då rådet att åka till akuten för röntgen. Sådan genomfördes och visade att armen var bruten.
Sedan det konstaterats att det är "ytterst ovanligt med den här typen av frakturer i denna ålder och den vanligaste bakomliggande orsaken är våld" inleddes en utredning. Pappan anhölls första gången. Han höll inledningsvis fast vid versionen om lyftet.
Men vid ett nytt förhör ett dygn senare ändrade han sig. "Jag tror att jag vet när armen gick av". Han berättade då att han sträckt sig över sonen i sängen för att tända en lampa och då råkat trycka på honom.
Modern, som då hördes som vittne, hävdade i polisförhör att hon inte hade en aning om hur skadan uppkommit.
Vid ett återbesök två veckor senare gjordes en ny röntgen. Då upptäcktes revbensfrakturen som inte sågs vid den första undersökningen. Orsaken är att revbensfrakturen syns på röntgen först när den börjat läka och det beror på att ett så litet barn har ett mjukt skelett. Fadern greps åter och satt anhållen. Han vidhöll sin senaste version.
Modern hördes åter, nu som misstänkt för grov misshandel. "Nu är det skador igen på x, kommentar på det", undrade förhörsledaren. "Att det uppkom vid samma tillfälle som armfrakturen", svarade hon.
Rättsmedicinalverkets rättsintyg hävdar att skadorna inte varit livshotande. Men: "Skadorna företer ett utseende starkt talande för att de uppkommit till följd av trubbigt våld eller hårt tryck mot överarmen och bröstkorgen".
En rekonstruktion av händelsen genomfördes i bostaden vilket ledde till vållandeåtalet.