Helagotland träffade Patrik Rees sju veckor in i det strikta upplägget, då hade han gått ner 15 kilo. Nu har han gått i mål.
– Det kändes sjukt bra när jag var klar. Det är ett grymt tufft program, av olika anledningar. Dels tar det mycket tid, det handlar om att planera för det är ett engagemang på tre-fyra timmar om dagen. En kombination av träning, handla mat, laga mat och få ihop helheten, säger Patrik Rees.
När hans 16 veckor inleddes vägde han in på 120,1 kilo. När han var klar stannade vågen på 92,8 kg, en viktnedgång på 27,3 kilo. Fettprocenten har sjunkit från 41 till 28.
– Det är en sjukt häftig resa. Sen kan jag tycka att man borde ha med den mentala hälsan, den biten finns inte med som en del av den här resan.
Inte enbart en sund kropp, utan även en sund själ?
– Precis, exakt så.
Hans 16 veckor i helvetet tog slut förra söndagen. Men efter en veckas uppehåll ska han nu göra om det igen, med ett modifierat upplägg.
– Jag kommer inte att köra den lika strikt, utan jag har möjlighet att ta ett glas vin på helgen i goda vänners lag. Den här gången kommer jag också ta med den mentala träningen och har kontaktat en mental coach, det finns inte med i upplägget annars.
– Jag känner mig bra och att jag vill testa min kropp lite till. Killars övervikt sätter sig väldigt mycket på magen och där har jag en del kvar som jag vill se om jag kan bli av med. För mig är det ju en livsstilsförändring och inte bara en utmaning som skulle bockas av. Om jag inte provar att köra vidare nu kommer jag alltid ångra att jag inte testade om det gick.
Att anmäla sig för en ny vända så här tätt inpå, är det av rädsla att falla tillbaka i gamla beteendemönster?
– Ja, det är precis så det är. När jag började med det här tänkte jag mycket på att jag inte vill trilla tillbaka.
Även familjen har fått anpassa sig.
– Min fru läser till sommelier just nu så hon tycker inte att det här har varit roligt alls, hon tycker att jag är ganska kass. När jag sa att jag skulle göra det här igen nu så tittade hon bara på mig, säger Patrik med ett skratt och fortsätter:
– Men jag förklarade snabbt att det inte alls blir lika strikt. Men om jag käkar en god middag en lördag så får jag tänka på det veckan efter.
När var det som tuffast?
– Det var mellan vecka 9 och vecka 12, då stod jag nästan helt still på vågen även fast jag tränade och tränade och hade ett strikt kostprogram. Jag var helt knäckt mentalt, men jag fick bra stöttning av ett par kompisar som sa att det skulle betala sig senare. Vilket det också gjorde, på slutet kändes det som att kilona rann av mig.
Vad är ditt tips till andra som funderar på att göra något liknande?
– Att tänka igenom det och verkligen bestämma sig på förhand. Utmaningen är så otroligt tuff, så om man inte bestämt sig helhjärtat för det så kommer man inte fixa det. Har man den minsta tvekan blir det inget bra av det, det kommer bara leda till dåligt samvete.
Har du firat på något särskilt sätt?
– Med dillchipspåsen som jag skulle ta som belöning när jag var klar. Men det blev en liten, jag ville inte ha en stor. Det var som knark när jag öppnade den, så jävla gott. Sedan var jag ute och åt i Stockholm tillsammans med min dotter på kvällen. Jag åt skaldjur och drack champagne, och det var en smakexplosion, säger Patrik Rees inlevelsefullt.