Ska vi värna demokratin eller inte?
Tveklöst så svarar man ja om man vill framstå som politiskt rumsren.
Och det vill man, även om man har en annan dold agenda. Är man tillräckligt förslagen - eller tillräckligt naiv - så kan ett ja ändå bli ett nej i praktiken. Det är ju främst genom handlingar man skapar skeenden trots att ord kan vara upphovet.
Vill vi fostra ett uppväxande släkte till medborgare med demokratiska värderingar som naturligt känner ansvar och empati för sina medmänniskor? Eller har vi andra, mer kortsiktiga mål när vi fattar beslut? Tänker vi att det får bli hur det vill om 50-100 år för då finns ju inte just vi?
Man kan undra.
Men skulle det vara så att demokrati är något värt att bevara som grundpelare i samhället, då måste man inse att det krävs insatser. En del kostar inte mer än personligt mod och ansträngning.
En del kostar skattepengar.
I dag så manifesterar lärare över hela Sverige sitt missnöje med de låga löner man har.
Är det kopplat till demokrati? En retorisk fråga givetvis. Löner är viktiga för att rekrytera rätt personer till ett yrke. Med rätt personer på rätt plats så säkras kvaliteten i verksamheten. Kvaliteten i skolan är helt avgörande för ungdomars möjligheter i sina liv. En god utbildningsgrund är en förutsättning för att man ska kunna välja mellan alternativ och inte tvingas in i något man kanske inte önskar. Det är också en förutsättning för att man ska kunna förstå det som händer och vara med och påverka samhället. Så god kvalitet i det som görs i skolan är en stor del av grunden till demokrati.
Men lönefrågan är inte den fråga vi på Gotland har i fokus idag. Vi ställer oss bakom det riksomfattande löneuppropet och kommer att överlämna ett mycket stort antal namnunderskrifter som ska gå till Jan Björklund och till SKL, Sveriges kommuner och landsting, som är förhandlingspart till lärarnas samverkansråd.
Nej, vårt fokus i dag riktas åt ett annat håll. Något som mer uppenbart och direkt är ett hot mot demokratin. En planerad sänkning av kvaliteten i skolan som verksamheten tvingas göra på grund av Region Gotlands prioriteringar.
I korthet kan attacken mot demokratin se ut som följer:
Ökad klasstorlek så att varje elev får mindre tid med sina lärare.
Ökad undervisningstid så att lärare inte hinner förbereda sina lektioner.
Dra in stöd för elever med särskilda behov.
Den kan se ut på andra sätt också, men resultatet blir detsamma - sänkt kvalitet i skolan. Vi offrar våra ungdomar i vår iver att spara för stunden! Var finns empatin och ansvarstagandet för dem? Och vår egen framtid? Hur kan man låta bli att se samband mellan nedrustning av skolan, den nedlåtande synen på lärare och de ökande sociala klyftorna i samhället? Kan man koppla en lägre kunskapsnivå till ökad främlingsfientlighet?
Våra ungdomar är vår framtid! Vi måste helt enkelt inse skolans fundamentala värde för vårt samhälle. Vårt fokus just i dag är att försöka parera en allvarlig attack mot demokratin. Därför är vi inte synliga i löneuppropet även om vi stöttar det till 100 procent.