Hos RiksantikvarieĂ€mbetet, RAĂ, i Visby finns det som Ă€r Sveriges topplaboratorium för analys av kulturminnesföremĂ„l. Bara ett stenkast dĂ€rifrĂ„n hittades nyligen ett sĂ€llsynt fynd, nĂ€r arkeologer undersökte A7-omrĂ„det i samband med bostadsbyggandet dĂ€r.
Det Àr ett 18 centimeter lÄngt horn, sannolikt frÄn en kronhjort, som slipats till att bli Ättakantigt. PÄ flera stÀllen Àr urgröpningar och markeringar inkarvade.
ââVi hittar sĂ€llan sĂ„ hĂ€r intakta föremĂ„l som vi inte vet vad det Ă€r. Det finns hĂ„l som gjorde att jag tĂ€nkte musikinstrument, men jag Ă€r osĂ€ker. Det kan kanske vara nĂ„got till en hĂ€st ocksĂ„, tror Per Widerström pĂ„ Gotlands museum.
TidsÄldern Àr inte heller given, med tanke pÄ fyndplatsen.
ââHĂ€r har vi hittat mycket mellan 200-tal och 400-tal, men i omrĂ„det finns Ă€ven en del vikingatida gravar.
Per Widerström kontaktade RiksantikvarieÀmbetet för att fÄ hjÀlp med analyser. Först krÀvdes dock lÀnsstyrelsens godkÀnnande.
Efter nĂ„gra veckors vĂ€ntan fick arkeologen i veckan besöka RAĂ:s topplabb som gĂ€stforskare ââoch GT följde med. Samtidigt Ă„tervĂ€nde alltsĂ„ hornet till platsen dĂ€r det hittades.
ââAtt det verkar vara kronhjort gör det exklusivt och det Ă€r ocksĂ„ utsmyckat, sĂ„ för nĂ„gon har det nog varit en fin Ă€godel, tror Per Widerström.
En av experterna som mötte upp pĂ„ RAĂ var utredaren Magnus MĂ„rtensson â som rĂ„kar har ett sĂ€rskilt intresse för musikinstrument. Han fick dĂ€rför kommentera just den hypotesen:
ââDet har funnit horndelar i till exempel östeuropeiska sĂ€ckpipor och de vi haft i Sverige kan ha kopplingar dit. Men det finns horn i andra typer av instrument ocksĂ„, sĂ€ger han.
BÄde Magnus MÄrtensson och kollegan Tom Sandström uppskattade att ha en arkeolog pÄ plats med sitt fynd i labbet. Det gav möjlighet till en hel del bollande av idéer och förslag.
ââVĂ„rt koncept pĂ„ RiksantikvarieĂ€mbetet Ă€r att vi samarbetar kring en frĂ„ga vi inte kan lösa. Men ofta skickar arkeologer bara hit ett objekt och dĂ„ har vi bara det som skickas att gĂ„ pĂ„. Det Ă€r bra att vara hĂ€r tillsammans och kunna diskutera olika hypoteser, Per har sin arkeologiska kunskap och vi har analysinstrumenten, förklarar Magnus MĂ„rtensson.
ââOch pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet kan vi tillsammans utveckla nya metoder hela tiden, lĂ€gger Tom Sandström till.
Efter det inledande samtalet var det dags att klÀ pÄ de vita rockarna.
Först togs röntgenbilder pÄ hornet, sedan följde undersökning med stereomikroskop.
Redan efter de tidiga studierna verkade idén om ett musikinstrument ha kommit lite pÄ skam. Hornet sÄg nÀmligen inte sÀrskilt ihÄligt ut.
ââSĂ„ nu Ă€r jag vĂ€l tillbaka pĂ„ att inte veta alls vad det hĂ€r Ă€r, erkĂ€nner Per Widerström med ett leende.
PÄ eftermiddagen samma dag var han tillbaka pÄ ursprungsspÄret igen, efter att ha topsat hornet med lite sprit.
ââNu verkar det ihĂ„ligt igen!
Ytterligare undersökning visade dock att insidan inte sÄg slipad ut, sÄ musikhypotesen ströks pÄ nytt.
ââVi fĂ„r jobba vidare med uppfattningen att det handlar om nĂ„gon del av utrustningen som man har till hĂ€star, företrĂ€desvis till selningen, berĂ€ttar Per Widerström.
Förhoppningen Àr att hornet ska hamna hos Gotlands museum och sedan vara tillgÀngligt för ytterligare forskning.