Stark i kroppen och trygg i tanken har han i år varit en klippa för såväl flyktingar som volontärer i nätverket på Sudret. Jonas Niklasson är centerpolitikern som klipper lamm hemma på gården och tar upp Aristoteles lika obehindrat som vektoriserade, matematiska modeller för att förklara hur han tänker.
– Jag har läst väldigt mycket, men kan just ingenting, säger han.
Studietiden i Uppsala beskriver han som, ”att släppa lös en utsvulten på ett julbord”.
– Jag anmälde mig till kurser hejvilt, som bildningstörstande lantlig ungdom kan göra. Det fanns ingen akademisk tradition i min familj, eller bland mina kompisar.
Men det blev ingen akademisk karriär för Niklasson, trots att anbud och möjligheter fanns. Arbetet hemma på gården drog. I dag har han en fårgård på Hägsarve och klipper ungefär 4 500 lamm om året, både egna och andras.
Är du snabb?
– Jo, världens snabbaste 50-åring. Det är en klass jag själv hittat på, för man måste vara bäst i någon klass, säger han med ett leende. Jag har alltid gillat att arbeta med kroppen och är uppväxt med att stapla brädor och höbalar.
Han har nära till skratt och utstrålar en jordnära trygghet som inger förtroende. Han får grejer gjort hela tiden, såväl på gården som i en flyktingvåg.
– Jag är ganska spontan, men tänker också mycket och har nog en ganska bra förmåga att föreställa mig olika scenarier.
Han har under året sett fler än ett exempel på hur kyligt trånga värderingar ersatts med varma relationer och öppet klimat.
– Kommer det någon över havet ställer vi fram det bästa. Det är en tradition på Gotland, har alltid varit. Ett enda positivt möte med en främling kan förändra ett grannskap, ett företag eller ett kompisgäng.
Gör du mer som Jonas Niklasson än som politiker?
– Jag är aristotelisk. Man är som en politiskt, aktivt verkande skapelse. Från att hålla på med abstraktioner, struktur och logik har jag kommit till att arbeta med innehåll och känsla.
Han hör sina politikerkollegor prata om principer och struktur och han vill se människor i strukturerna.
Ebo Storsudret är ett av de många engagemang han varit delaktig i. Tillsammans med andra som bryr sig har han jobbat för att erbjuda de hitkommande en plats på Sudret – och i förlängningen en möjlighet att leva och förverkliga sig själva.
Inte alla har uppskattat hans arbete:
– Man får törnar när man engagerar sig. Man får lite skäll, och ibland är jag inte så nöjd med det jag åstadkommer och det kan gå galet vilket jag mått dåligt av. Då har jag lärt mig fokusera på det positiva, inte det negativa runtomkring.
Att få bajspapper i brevlådan gav honom möjlighet att fokusera på det positiva.
– Det var ganska otäckt, och jag bullrade och bråkade lite. Sen var jag färdig med det. En person skickade ett skitbrev på posten men många stöttade mig, så jag valde att fokusera på det.
Barack Obama fick in honom i politiken. Jonas var för åtta år sedan på resa i USA och hamnade i ett politiskt samtal med en av sina gamla klasskamrater från tiden på high school.
– Han var ingen intellektuellt samhällsengagerad kille då, men hade ställt upp i ett val till den lokala skolstyrelsen och det fick mig att tänka. Kan han, varför inte jag? Ibland behöver man förflytta sig för att se var man har hemma. Man är inte isolerad, man blir påverkad och kan påverka. På så sätt kan man förändra världen, men förmodligen tillsammans med andra.