– Det handlar om samspel, jag kan styra och dirigera men finns inte samspelet fungerar det inte, säger hon.
Louise Etzner Jakobsson är en gotländsk, blågul dressyrskräll från Paralympics i Rio de Janeiro. En olympisk resa som gav ringar på vattnet då hon kom hem från Paralympics i Rio de Janeiro med dubbla bronsmedaljer, ynka 1,5 poäng från guldet i fria programmet.
Louise Etzner Jakobsson ger sig aldrig, har höga mål och krav på sig själv att bli bättre.
– Det viktigaste är att jag är nöjd med prestationen, att jag gjort allt jag kan. Det är en seger över mig själv, säger hon.
Hon har redan vunnit den största segern – över olyckan som förändrade allt. Den där dagen 2011 då hon for i backen och ådrog sig en skallfraktur och hjärnblödningar som det tog två mödosamma år att komma tillbaka från.
– Det var jättesvårt att acceptera sig själv som skadad och annorlunda, säger hon. Jag hade alltid varit stark och det tog lång tid innan det kom fram igen. Under en period kunde jag inte bli arg, bara ledsen. Jag kunde inte säga ifrån eller ta beslut. Nu har jag bättre lärt mig var jag ska lägga min energi.
Utan stödet från familjen hade hon inte kommit på fötter igen. Kärleksfull stöttning hemma och samtal med en bra psykolog fick Louise att blicka framåt igen.
– Familjen har gjort allt för mig. Jag fick ingen hemhjälp, jag skickades hem från sjukhuset till familjen. Utan dem hade jag inte varit där jag är i dag.
I dag är hon på en bra plats, men hon har inte hittat en plats för sina OS-medaljer.
– De ligger i ett vitrinskåp här. De ska upp på en vägg som mina barn ska hjälpa mig med, säger hon.
Även hästarna har en central roll i Louises comeback till livet som det ter sig i dag. Där finns respekten, samspelet och ödmjukheten.
– En häst är som du och jag. Blåser och regnar det ute vill den gå med ryggen mot blåsten och då är det ju lite svårt att träna. Jag känner ganska snabbt vilken status det är på Zernard. Hästen måste må bra.
Zernard är det svenska halvblod som bar Louise till framgångarna i OS. Efter en trög första dag lossnade det och hon vann brons i det individuella programmet.
– Mitt starkaste minne från OS är när vi vann första medaljen. Först förstod jag inte för jag hade inga tankar på placering eller medalj eftersom det gick så dåligt första dagen.
Sen blev det ett brons till, i fria programmet, liksom av farten. Bland årets toppar finns även tre NM-guld i Finland.
Hon är nominerad som Årets nykomling på Parasportgalan och hon är nominerad som Årets gotlänning av GT:s läsare:
– Det är jättekul, en bonus. Även om jag aldrig tänker på sånt betyder det en guldkant på tillvaron att vara nominerad.
Hennes framgångar i Rio har fört med sig en annan form av guldkant – hon och Zernard är bjudna till de internationella tävlingarna Gothenburg Horse Show på Scandinavium i februari.
– Det är fantastiskt kul, då kan jag passa på att presentera sporten. OS gav bra genomslag men fler behöver känna till parasporten, vi behöver fler bra ekipage, säger hon.
Nordiska Mästerskapen i Karlstad, en internationell tävling i Belgien och Europamästerskapen i Göteborg i augusti står inskrivna i kalendern 2017.
Vilka andra sportsliga utmaningar ser du framför dig?
– Att tävla i en Grand Prix för friska. Det har hela tiden varit mitt mål. Vi har ridit en kvalklass med piaff och passage som gick bra, så vi har tillstånd att starta i en tävling i april. Men för att ställa upp måste jag känna att vi håller bra klass.