Det är därför han nominerats som en av fem kandidater till årets gotlänning. Det beskedet tog han med ro därute på världshaven.
– Klart jag blev glad att jag kom på tal och förbluffad. Det hade jag inte riktigt räknat med och jag är lite stolt över det.
När han talar om för människor han möter varifrån han kommer, väcks nyfikenheten.
– Jag träffar många nya vänner och säger alltid att jag är gotlänning. Jag försöker förklara att Gotland ligger i närheten av Sverige och förvisso tillhör det landet.
Lasse Ljung gav sig iväg från Gotland den 15 maj 2014 för att segla världen runt. I slutet av december hade han kommit en bra bit på väg med båten Arianna af Valleviken. När han nådde Fijiöarna var han ungefär så långt man kan komma från Gotland, på andra sidan jordklotet.
– Här är jättefint, säger han och berättar om kontrasterna mellan en orörd natur och exploaterade områden som vilken storstad som helst.
Det var varmt och soligt på Fijiöarna, som mest 38 grader. Från Fiji gick resan vidare åt sydväst, mot Nya Zeeland.
– Jag firar julen till sjöss.
Den 28 december räknar han med att ha siktat land igen. Under perioden november till april är det cyklontider och de flesta sjöfararna har redan dragit vidare för att söka skydd några månader. Lasse är inte särskilt orolig för stormarna.
– Det är tropiska orkaner som blåser med en väldig fart, mellan 60 och 80 sekundmeter. De är verkligen brutala men jag är inte så rädd för cykloner. Det finns ganska många ställen där man kan gå in och gömma sig, säger han med den säkerhet som en erfaren sjökapten kan kosta på sig.
Lasse Ljung började sin resa i Valleviken, passerade Göta kanal, Norge, Skottland, Irland och seglade över Atlanten till Sydamerika med sikte på Kap Horn och Antarktis. Därefter till Söderhavet och vidare mot Fijiöarna.
– Det är lite kortare väg hem.
Rutten går västerut hela tiden. Från Nya Zeeland fortsätter han till Australien, Indonesien, Indiska oceanen, Godahoppsudden, Sydatlanten, Brasilien, Västindien, Amerika, Grönland och Island.
–Jag får kyla av mig lite grand och anpassa sig till det svenska vädret.
Resan är utstakad men bara som en riktlinje.
– Man kan alltid ändra sig.
Det har han redan gjort. Planen var att segla i tre år.
– Det blir drygt fyra år. Jag har fått ett år till av min fru.
Efter ett och ett halvt år ensam i en gungande segelbåt har han inte tröttnat.
– Det känns aldrig ensamt. Jag trivs som fisken i vattnet.
Lasse Ljung har seglat cirka 5000 mil, ungefär så långt som han planerat att resan skulle ta.
– Jag har nästan lika mycket kvar så det blir lite längre resa.
Att ta sig fram med en liten segelbåt kan ha sina fördelar. Du kan gå iland på svåråtkomliga platser, ställen där knappt en människa satt sin fot och där exploateringen inte haft en chans att breda ut sig.
– Det är svårt att säga vad som varit bäst men Antarktis var fantastiskt, så väldigt storslaget att jag inte kan förklara. Som en underskön kvinna som man inte kan ta på. Det är kliniskt rent och utan liv. Bara fåglar, fiskar, valar och delfiner kan leva där.
Den etappen gjorde han tillsammans med sonen Kalle och vännen Per-Erling Evensen. Frun Bitten och några vänner var med i Söderhavet och på Tahiti. Annars är han ensamseglare.
– Det är ett underbart liv att få leva på det här viset.