– Pappa sa alltid till mig att han skulle leva tills han var hundra år, berättar Marie Bergman som står löparklädd på stranden.
Det är årsdagen för Björn Bergmans bortgång. Han blev 80 år. Hans dotter minns livet innan sjukdomen, och gör sig redo för att springa ett lopp mellan platser som betydde mycket för honom och henne.
– Under ett långpass fick jag idén att jag ville täcka in de här platserna och skapa ett minneslopp för pappa. För att hedra hans minne. Jag har lagt upp det så att det blir en halvmaratondistans på 21,1 kilometer, säger Marie Bergman som älskar löpning och känner sig stärkt av det.
– Det känns kluvet idag. Det känns jättefint att få göra det här för pappa, men också sorgligt.
Hon startar på stranden i Ljugarn. Socknen där hennes pappa växte upp. Samma socken som hon flyttade tillbaka till. Och som hon springer igenom. Den blå löparvästen syns på långt håll när hon rör sig genom Folhammars raukfält, där hennes föräldrar brukade ta med fikakorgen med kaffe och bullar innan han blev sjuk. Han cyklade ofta i området och trots att han var gammal så var han frisk utan några underliggande sjukdomar.
– Han var ingen idrottsman men han var väldigt aktiv. Han skulle ha kunnat klara sig genom coronan, säger Marie Bergman och tänker tillbaka på förra våren.
När det tog lång tid innan han testades och innan han fick vård.
– Det var så nytt när pappa fick det, man hade börjat höra om det då precis och han hade inte varit någonstans. Det var ingen som tänkte på att han kunde ha corona då, säger Marie Bergman.
Efter flera försök blev han slutligen intagen på lasarettet och efter 13 dygn i respirator tog livet slut. Familjen förde fram sina sista tankar till honom via en telefon som vårdpersonalen höll vid hans öra. På andra sidan glasdörren skulle de försöka leva vidare utan honom.
– Det har så klart varit jättejobbigt med sorg i familjen, men det blir extra jobbigt under corona. När man inte kan ha kontakt och inte kramas och träffas som man vill, säger Marie Bergman.
Bara de närmaste kunde vara med på begravningen på grund av restriktionerna. Björn Bergman vilar nu på en kyrkogård i Visby, men själva ceremonin genomfördes vid Ardre kyrka. Det är nästa plats som Marie Bergman springer till.
– Ja du pappa. Solen lyser för dig idag, säger hon och lämnar en ros och tänder ett ljus vid familjegraven.
Förut var det alltid han som skötte om den här platsen.
Marie Bergman springer tillbaka mot Ljugarn på den gamla vägen och svänger ner igen mot fiskebodarna i Vitvär dit han brukade cykla och förbi lammkrogen där han gillade att äta lunch. Löparstegen fortsätter över strandängarna där han skådade fåglar och in i samhället med snickeriet som hans pappa ägde en gång i tiden. Hennes farfar hade även båtplatsen som är hennes nästa stopp nere vid hamnen. Där hade fiskebåten legat som de åkte ut med när hon var barn. Innan målgången stannar hon till vid plommonträdet som hennes tvillingsöner planterat för honom, vid den stuga som familjen har haft i alla år. Med en trädgård där Björn Bergman brukade sätta penséer och arrangera fågelbad. En av alla de platser som han älskade.
– Jag kommer föra vidare pappas minneslopp och nästa år kanske jag kan få med mig fler som kan hedra pappa och som kände honom här ute. Han var en äkta Ljugarnbo i hela sitt liv, säger Marie Bergman.