Videon är inte längre tillgänglig
Emerich Roth har överlevt fem koncentrationsläger och har vigt den senare delen av sitt liv åt att resa runt och föreläsa om sina erfarenheter i svenska skolor.
Nu är han snart 91 år gammal. Han är ofta mycket trött, men när han går in i en aula och får ögonkontakt med publiken få kommer kraften tillbaka, förklarar han.
På torsdagen besökte Emerich Roth Kunskapscentrum i Visby. Efter hans föreläsning kommer en mycket rörd kvinna fram och ber om en kram.
– Jag är så tacksam att du finns här i dag. Gud sparade dig för oss, säger Karolin Andersson och torkar tårarna.
Emerich Roth har fått 100 000-tals brev genom åren och sett många bli berörda av hans berättelse.
– Det är genom sådana möten som med dig jag får min styrka, säger han synbart rörd av mötet.
Han vet inte hur många gånger han berättat sin historia, men ett av hans barnbarn har räknat ut att han besökt 1 800 skolor genom åren.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag försöker förmedla så mycket som möjligt av mina budskap. Jag tror inte att historieberättarna kommer att komplettera historieböckerna. Det nämligen väldigt lite i dem om det vi överlevande har att berätta.
Han hoppas och förlitar sig på att de som hört honom berätta kommer att föra sanningen vidare.
Emerich Roth lever inte i det förflutna utan ser klart och analytiskt på det som sker i samhället. Han delar upp "hatarna" i två kategorier: de som saknar kärlek och de som fått hatet med modersmjölken. De första gruppen går snabbt att hjälpa, den andra är svårare.
– De hatar enbart för att någon tillhör en annan grupp, hudfärg eller religion. Tyvärr har den sortens hatare ökat och det är de som lyfts fram i medierna.
Han menar att det är en mindre grupp, främst unga män, som sprider skräck och ger näring åt främlingsfientliga grupper.
En anledning till att hatarna ökar är att människor i konfliktområden tar med sig hatet när de tvingas lämna sitt hemland.
– De fortplantar sitt hat och förstör för alla sina landsmän i det nya hemlandet.
Dina minnen från kriget, är det något speciellt som du ofta tänker på?
– Jag och pappa lyckades lura Mengele, som avgjorde vem som skulle leva och vem som skulle dö. Jag höll pappa under armen så att han inte skulle se att pappa haltade. Men han hade det väldigt jobbigt och grät mycket. Det är det som förekommer oftast i mina mardrömmar, säger Emerich Roth.