Claudia Lüke heter årets Westfalenstipendiat. I dag har hon vernissage på sin utställning i Brucebostiftelsens ateljé på Själsö. Hon visar bland annat fotografier på måleriskt bearbetade glasplåtar. En del har hon skapat på platsen, några har hon haft med sig.

- Jag har fotograferat mycket här. Här finns mycket himmel; blått, klart enkelt. Och ett samspel mellan himmel och hav.

Att fotografera är hennes område råder det ingen tvekan om. Hon ger ett exempel från Brucebo.

Artikelbild

| Westfalenstipendiat. Claudia Lüke framför några av sina utställda bilder.Foto: Tobias Wallström

- Jag såg solnedgången i ett fönster, det såg ut som om någon gick med eld. Jag är tacksam att jag inte målar, jag kan inte konkurrera med den synen. Men konst är givetvis inte bara själva hantverket, den refererar till idéer och intelligens.

I sina bilder vill hon bland annat berätta historien om sin plats, sin stad och dess förvandling.

Claudia Lüke kommer från storstaden Gelsenkirchen i Ruhrområdet. Ett område fortfarande mest känt som tidigare hemort för en omfattande kol- och stålindustri men som nu genomgår en omfattande förändring med inriktning mot alternativenergi och kultur. En förvandling som hon också menar just nu präglar det politisk-ekonomiska landskapet i Europa med val på många håll.

- På söndag är det val i mitt område i Tyskland. Mycket ändras nu, det är svårt att bestämma vad som är bäst.

Artikelbild

Som under en kort period boende och verkande i det ännu en tid ganska öde gotländska landskapet slås hon av kontrasten mot hemstaden ur flera synvinklar.

- Här är det inte mycket omkring som stör. Jag har varit solo vilket inneburit mycket tid till arbete och jag har hunnit läsa böcker.

Hon var först lite chockad över stillheten.

- Ska jag spendera all denna tid ensam. Men, jag älskar folk - och att vara ensam. Så det var helt klart värt att komma hit. Men nu ska det bli fint att träffa kolleger igen.