Runt om i bänkraderna i Säves aula är publikens ögon blanka, inte bara för att det ibland är både sorgligt och rörande på scenen, utan mera för glädjen det är att bara få vara med om detta.
Och det måste sägas både först som sist, på scenen står ett 50-tal unga, ibland mycket unga, gotländska aktörer och de sjunger med sådan skärpa och kraft att man förleds tro att det är fullt ut professionella sångare och musikalartister som agerar.
Den närmare tre timmar långa musikalen är inte något utvalt övningsstycke.
Här handlar det om full satsning med det bästa som står till buds.
Gotlands Musikalkompani har lyckats få rättigheterna för denna nordiska musikalpremiär med sina många komplicerade och svårsjungna duetter. De fortsätter samarbetet med Gotlandsmusiken, ett fullständigt lysande samarbete.
Musikalen bygger på Frances Hodgson-Burnetts barnboksklassiker som även är filmatiserad. Musikalen hade premiär på Broadway 1991 med musik av Lucy Simon och text av Marsha Norman.

*
"Den hemlighetsfulla trädgården" är en föreställning om kärlekens alldeles egen kraft och om konsten att våga leva sitt liv helt och fullt trots den påtagliga vetskapen om att döden existerar. Den handlar om våra inre landskap och de trädgårdar vi odlar tillsammans.
Historien följer den nyligen föräldralösa Mary från 1800-talets Indien till hennes morbror Archibald Cravens gods i England. Hennes föräldrar har omkommit i en koleraepidemi och det blir en både lång och besvärlig resa till sitt nya hem och mötet med Archibald som i sin tur sörjer sin döda hustru Lily, Marys moster.
Mary upptäcker att hennes nya hem döljer mörka hemligheter, gåtor som bara kan lösas i den mystiska, låsta trädgården.
Det är ett brett persongalleri, av både levande och saknade, som agerar runt Mary, underbart fångad av Saga Björling under premiärföreställningen (rollen är dubblerad och kommer varannan gång att spelas av Stina Nordberg).
Genom Dalia Munch som spelar och sjunger den saknade Lily Craven, får vi höra en fantastisk sopranstämma. Tillsammans med Joel Zerpe, som Archibald, och Fredrik Wahlgren, Archibalds bror Neville, levererar de känsliga och proffsigt välsjungna duetter som så lätt skulle kunna fallera. Istället lyfter de föreställningen, nummer efter nummer.
Här finns Mindra Ericsson, som barnflickan Martha, och Ville Blomgren, som hennes bror Dickon, som båda gör lysande solosånger.
Janniz Jönsson ledning av orkestern är också värt att uppmärksammas, han måste gilla den här något ovanliga musiken med alla sina orientaliska inslag.
Tillsammans med en genomtänkt och vacker scenografi, fullständigt lysande ljussättning av Ulf Grönhagen, bildas ramen för ett skådespel som går rakt in i hjärtat hos publiken.

*
För det är med regin och instuderingen som den här föreställningen lyfter till något högst ovanligt. Det finns en harmoni och smittande trygghet som skapar den exakthet som behövs med 50 unga agerande, sjungande och dansande människor på scenen, 20 vuxna musiker och minst lika många i tekniska funktioner.
Här finns inget överspel, det är det precisa som gäller, en klapp, ett ögonkast, en hållning och det visas inte minst i masscenerna där alla vet exakt vad de ska göra. Imponerande. Professionellt.
Det finns egentligen bara ett enda problem med "Den hemlighetsfulla trädgården", det kommer nämligen bara att ges tio föreställningar. Det kommer att finnas människor som aldrig får chansen att uppleva den här föreställningen och det ligger utanför Musikalkompaniet och Sofia Ahlin-Schwanboms möjligheter.
Det borde ligga i andras intresse, exempelvis de som förvaltar de kommunala kulturbidragen, att förädla den unga kulturskatt till något mycket större.
Om du vill låta tusen blommor blomma så är det bara att sätta ut de späda plantorna i Sofia Ahlin-Schwanboms trädgård där de får både kärlek, värme och näring tills de slagit ut i full blom. Och vackrare än så här kan de inte bli.