Ledare: Att styra konsten och kulturen hotar yttrandefriheten

REPLIK

Leiph Berggren (L) anklagar i en krönika i GT en ledande socialdemokrat på Gotland för att i en kulturpolitisk diskussion ha ifrågasatt yttrandefriheten. 

Jag kan avslöja att den ledande socialdemokraten i det här fallet är jag, men jag motsätter mig anklagelsen å det bestämdaste och har en helt annan uppfattning av diskussionen. 

Berggren inleder med att skriva om debatten kring handlingarna till regionstyrelsens arbetsutskott. Viktigt att poängtera är dock att detta inte var ett politiskt beslut och jag välkomnar debatten som följt.

Därefter kopplar Berggren ihop den debatten med en diskussion på ett arbetsmöte inför framtagandet av en ny kulturplan på Gotland.

Berggren förfäktade på mötet att för Liberalerna är konstens och kulturens syfte att främja yttrandefrihet.

Jag hävdade däremot att yttrandefriheten självklart är grundläggande, både för konsten och kulturen och för samhället i stort, men att konsten och kulturens egenvärde är större än så och att den inte ska styras, inte ens med syftet att främja yttrandefrihet.

Att förvränga det till att jag, som en representant för socialdemokratin, ifrågasätter yttrandefriheten är häpnadsväckande magstarkt och högst olustigt. 

Ingenting i diskussionen, varken från min sida eller från någon annans, var ens i närheten av det som Berggren påstår. 

Tvärtom. När det börjar talas om politisk styrning av konsten och kulturen, ja, då reagerar jag tvärt. Jag ser det som min uppgift som en försvarare av konstens och kulturens frihet och det fria ordet att slå ned på försökt till att styra den, även till synes vällovliga sådana. 

Vad Berggren inte verkar vilja förstå är att den styrning av konsten och kulturen som han och Liberalerna förespråkar istället riskerar att inskränka dess frihet och därmed det fria ordet. 

Berggren klumpar sedan ytterligare ihop diskussionen med förslag från regeringen som riskerar att inskränka yttrandefriheten, en regering där Berggrens liberaler ingår!

Oroväckande i Berggrens krönika är också den svepande skrivningen om att ”Kulturpolitik handlar om den del av kulturen som får offentligt stöd. Väldigt stor del av kulturen klarar sig utmärkt på egen hand, tänk Spotify och "Svenska deckarundret".” 

Det är svårt att inte läsa in en värdering i det...