LIBERAL ASPEKT
NÀr minidokumentÀrserien Explained (Netflix) ger sig pÄ att förklara vÀrldens vattenkris börjar det ungefÀr som man kan förvÀnta sig. BefolkningstillvÀxt, urbanisering och klimatförÀndringar hÄller pÄ att pressa vÀrldens vattenreserver till bristningsgrÀnsen. Giriga företag sörplar sjöar och floder som milkshakes.
Man ska inte relativisera problemet. Ă r 2030 vĂ€ntas 2,7 miljarder mĂ€nniskor leva i regioner med vattenbrist, enligt World Water Clock. Det Ă€r en ökning med 400 miljoner frĂ„n i dag. Sverige Ă€r heller inte förskonat. Under den extremt varma sommaren 2018 rĂ„dde vattenbrist pĂ„ mĂ„nga hĂ„ll i landet, och det tog lĂ„ng tid att Ă„terstĂ€lla grundvattenreserverna. Ăven hĂ€r vĂ€ntas torka bli vanligare i framtiden.
Men som Àven Explained-dokumentÀren kommer till Àr lösningarna pÄ vattenfrÄgan inte statlig reglering, ransonering och minskade marknader, utan motsatsen. Vattenbristen Àr stor pÄ sina hÄll dÀrför att vattnet betraktas och behandlas som en allmÀn tillgÄng, en rÀttighet som alla (inklusive företag) Àr fria att anvÀnda efter eget tycke och behov.
Resultatet Ă€r, knappast förvĂ„nande för den som hört talas om det ekonomiska begreppet âtragedy of the commonsâ (allmĂ€nningens tragedi), ett enormt slöseri. Södra Kalifornien, med ett mycket torrt klimat, importerar tusentals miljarder liter vatten för att odla alfalfa.
Priset de betalar motsvarar inte ens leveranskostnaderna. I Sydafrika skulle Kapstaden inte ha nÄgon vattenbrist om vinodlarna betalade marknadspris för vattnet. I Saudiarabien pumpas grundvatten upp till bevattningsjordbruket.
En korrekt prissignal skulle driva upp kostnaden för vatten i sÄdana sammanhang och göra resursanvÀndningen mer effektiv. Det skulle knappast vara lönsamt att odla ris eller mandlar i öknen. I svensk kontext skulle det skapas resurser för att underhÄlla den pÄ mÄnga hÄll mycket eftersatta VA-infrastrukturen.
Prisets effekt pÄ resursanvÀndningen Àr inte en teoretisk förhoppning utan beprövad erfarenhet. I Australien tÀvlar vattenleverantörer pÄ en fri marknad med fri prissÀttning, vilket haft goda effekter pÄ förbrukningen och effektiviteten. Israel har vÀnt vattenbrist till överskott genom ökade priser. DÀr har prissÀttningen ocksÄ gett effekter pÄ utbudssidan, genom att avsaltning av havsvatten blivit lönsamt.
Skulle dÄ inte de högre priserna Àven drabba redan utsatta grupper? Jo, risken finns. Den personliga konsumtionen utgör emellertid bara en brÄkdel av den industriella eller agrikulturella anvÀndningen.
I Sverige stÄr industrin för 70 procent av förbrukningen. En dubbling av vattenpriset skulle knappt mÀrkas för den som anvÀnder vatten till hygien och matlagning, men skulle ge incitament till företag att hushÄlla med sin anvÀndning.
Priset pÄ vissa livsmedel skulle möjligen stiga, men hur mycket Àr svÄrt att sÀga. Köttkritiker pÄpekar att det krÀvs 16 000 liter vatten för att producera ett kilo kött, men bortser frÄn att 94 procent Àr regnvatten som vi i mÄnga fall inte kunnat ta vara pÄ utan betesdjur.
Om priset pÄ kött ÀndÄ stiger vore det en bra sak, eftersom det dÄ reflekterar varans verkliga pris; nÀr saker Àr för billiga i relation till sin miljöpÄverkan tenderar vi att slösa. VattenfrÄgan Àr ett utmÀrkt bevis.