LIBERAL ASPEKT
AI är utmärkt, i vissa sammanhang. I andra kan teknikoptimismen leda till allvarliga vårdskador.
Att vården i framtiden måste bli mer digital för att både kunna spara och styra om resurser är något regionpolitiker ofta framhåller. Och ingen kan blunda för att vi lever i en tid där det finns stora möjligheter i just digitaliseringen och olika AI-verktyg. Det betyder dock inte att alla dess uttryck är särskilt bra, eller att det inte kan bli riktigt tokigt när de som styr vården utan eftertanke kräver att maskiner ska göra det som alltid varit människors uppgift.
Ett tydligt sådant exempel är de taligenkänningsprogram som dykt upp på flera av landets sjukhus och som syftar till att spara bort kostnaden för medicinska sekreterare, genom att låta läkare själva läsa in sina anteckningar. Systemet låter läkarnas ord gå direkt in i journalen utan att ta omvägen via läkarsekreterare som tar del av diktat, kollar, korrar och för in uppgifterna på traditionellt sätt.
Konsekvensen är inte bara att det orsakar merarbete för en yrkeskategori som behövs i det patientnära arbetet. Det värsta är att det medför allvarliga patientrisker när den så kallade taligenkänningen inte uppfattar det som läses in korrekt. I Dagens Nyheter (13/5) skildras situationen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. En av läkarna kallar systemet för ”en dyslektiker på amfetamin”.
“Patienten har en chans” har blivit “patienten har cancer”, “bronksegment 6” blev “Bengt vill ha sex” och riktigt allvarligt är att ord som ”inte”, ”ingen” och ”ej” alltför ofta faller bort.
Att man trots detta över hela landet fortsätter att driva på en övergång till taligenkänning är djupt oroande. Gång på gång varnar vårdpersonal utan att bli lyssnade på och kompetenta medicinska sekreterare sägs upp och ersätts av AI. Det är dags att dra i bromsen. Ibland innebär inte tekniken en ljusare framtid utan en dystopi.