Kejsarsnitt är ingen frihetsfråga

Oro. Att inte ens landets förlossningsläkare är överens om när kejsarsnitt ska göras skapar inte direkt trygghet hos landets gravida.

Oro. Att inte ens landets förlossningsläkare är överens om när kejsarsnitt ska göras skapar inte direkt trygghet hos landets gravida.

Foto: Gorm Kallestad/NTB/TT

Vård2025-03-20 08:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LIBERAL ASPEKT

Kejsarsnitt är dyrt och, om det inte finns medicinska skäl, betydligt farligare än vaginal förlossning. Att kvinnor utan vårdens inblandning ska kunna välja detta är helt orimligt. 

Friheten är viktig. Kanske det allra viktigaste i människans liv jämte trygghet och kärlek. Ibland är det dock viktigt att förstå att den egna friheten tar slut där någon annans börjar och att det finns begränsningar för när omvärlden är skyldig att bidra till det den enskilda människan uppfattar som frihet. 

Häromdagen gick Moderata kvinnoförbundet ut och lanserade ett förslag om att alla gravida kvinnor själva ska få välja om de vill föda sitt barn vaginalt eller om de vill göra kejsarsnitt. Detta eftersom praxis ser olika ut i olika regioner när sjukvården ska göra en bedömning om snitt är motiverat eller inte. På några håll anser man att det räcker att kvinnor är rädda eller av annat skäl absolut inte vill för att ett snitt ska bokas in. I andra delar av landet är vården betydligt mer restriktiv och arbetar för att kejsarsnitt i det längsta ska undvikas så länge det inte är ett absolut medicinskt måste. 

Bakom kraven på att det ska vara en rättighet att fritt välja kejsarsnitt finns en stor okunskap. Alltför ofta utmålas kejsarsnitt som ett enkelt ingrepp som är smärt- och kladdfritt och där kvinnan kan behålla kontrollen under hela processen. Snipp snapp så är ungen ute. Så är inte verkligheten. Kejsarsnitt är en relativt komplicerad bukoperation som innebär en rad risker. Bland annat drabbas de kvinnor som får barn via kejsarsnitt oftare av infektioner, allvarliga blödningar, och blodproppar än de som föder vaginalt. Även barnen påverkas negativt av snitt. De löper en ökad risk för att få andningsstörningar, astma och sämre immunförsvar. 

Vid trångt bäcken, sätesbjudning eller när barnet måste ut fort är snitt det självklara valet. Men beslutet om när det är lämpligt att operera ut ett barn ska fattas av läkare utifrån en individuell bedömning av riskfaktorer. 

En annan aspekt att ha i bakhuvudet är kejsarsnittens kostnader. Ju fler som skulle välja dyra men onödiga kejsarsnitt desto mindre pengar till resterande delar av förlossningsvården. Det några kallar valfrihet kan drabba andra hårt. 

Det bästa vore att, istället för att öppna dörren för fler snitt, försöka få dem att bli färre. Gravida och födande kvinnor behöver känna sig trygga och sedda men det finns bättre vägar att uppnå detta på än genom onödiga och farliga operationer. 

Det faktum att bedömningsgrunderna ser olika ut i landets regioner måste naturligtvis också förändras så att kvinnor behandlas på samma sätt oavsett var de bor. Riskfaktorer måste bedömas på samma sätt och landets förlossningsläkare måste vara överens om vad som ska anses vara medicinska indikatorer och vad som inte är det. Att läkarkåren inte är överens är ett problem. Där har M-kvinnorna rätt. 

GOTLÄNNINGEN

Det här är en text från Gotlänningens ledarsida, åsikterna är skribentens.