Ledare: Ingen ska lämnas att dö ensam

LIBERAL ASPEKT

Rädslan för att en dag tvingas genomleva ett utdraget döende präglat av smärta, oro och ångest finns hos de flesta människor. Att riksdagen för snart 30 år sedan beslutade att den palliativa vården, det vill säga vården i livets slutskede, tillsammans med livshotande tillstånd och svåra kroniska sjukdomar ska tillhöra de högst prioriterade områdena inom sjukvården, borde dock skapa en viss trygghet. Tyvärr gör det inte det. 

Alltför många människor har tvingats uppleva hur samhällets löften om ett humant döende brutits när deras anhöriga genomlevt sina sista dagar. I en text i SvD berättar en kvinna som förlorat både sin syster och sin mamma i cancer, nyligen om hur tuff situationen var för dem, och även för henne. Hon menar att om kompetensen inom palliativ vård hos hemsjukvård och hemtjänst varit högre hade de fått ett bättre avslut och sluppit ha onödigt ont. Dessutom är hon kritisk mot att patienten inte tillåts sköta sin medicinering med morfin mot smärtan själv. 

“Jag fick inte heller ge dem tabletterna, men det gjorde jag, jag sket väl i det när de hade så ont att de skrek”, säger kvinnan (SvD 10/7).

Enligt statistik från Svenska palliativregistret är möjligheten att få tillgång till palliativ vård begränsad. Bara knappt var femte avliden 2021 fick någon form av vård i livets slutskede. Skillnaderna mellan regionerna är också stora. På Gotland fick över en fjärdedel av de döende palliativ vård. Även i Blekinge, Halland, Västerbotten och Jönköping kan medborgare i behov av särskilda insatser under den sista tiden känna sig relativt trygga i att de kommer att erbjudas den vård de behöver. Betydligt sämre ser det ut i Örebro och Västernorrland. Där fick bara omkring 10 procent palliativ vård under samma period. 

Att många människor nästan 30 år efter regeringen satte ned foten om prioritering av palliativ vård, lämnas att dö ensamma och/eller med bristfällig smärtlindring är oacceptabelt. 

Vi ska alla dö en dag. Därför är det också i hela samhällets intresse att se till att döendet inte riskerar att präglas av plågor och oro. Den som behöver plats på hospice ska få det. Den som önskar dö hemma med stöd av ett palliativt team ska kunna lita på att sådan kompetens finns tillgänglig. Tur eller bostadsort ska inte avgöra hur den sista tiden i livet ser ut.