Det gick ungefär som opinionsmätningarna förutspått i det franska presidentvalets första omgång: Stjärnskottet Emmanuel Macron med en socialliberal profil vann och högerpopulisten Marine Le Pen kom två.
De båda ställs nu mot varandra i den andra och avgörande valomgången den 7 maj. Den traditionella höger-/vänsterskalan är därmed tills vidare är upplöst i Frankrike. Socialistpartiet är i ruiner och högerpartiet Republikanerna (med gaullistiska rötter) har också problem nu.
Därför ställs nu 7 maj två politiska outsiders med två helt olika synsätt mot varandra. Å ena sidan den uppenbarligen av Obama inspirerade f d bankmannen och ex-ekonomiministern Emmanuel Macron som är för EU och global handel.
Å andra sidan dess tydliga motsats i form av högerpopulisten Marine Le Pen med krav om att lämna EU, skydd av franska gränser och med en protektionistisk agenda med Frankrike först (Trumpinspirerad). Indirekt blir valet 7 maj en folkomröstning om EU.
Vem som vinner den kraftmätningen? Rimligen den mera sympatiske Emmanuel Macron – förutsatt då att valdeltagandet också den 7 maj fortsatt blir runt 80 procent.
Men lika viktigt är också att väljarna som i valomgången den 23 april röstade på de förlorande kandidater republikanernas skandalomsusade Fillion, socialisternas profilsvaga Hamon och den i valrörelsen starkt spurtande vänstersocialisten Mélenchon (blev stark fyra nu) den 7 maj lägger sina röster på Macron. Då lär han vinna med kanske 65 mot 35 i andel avgivna röster.
Fillion och Hamon har redan på valnatten rekommenderat deras väljare att rösta på Macron som Frankrikes nästa president efter Holland, vars tid i presidentpalatset på många sätt har varit ett misslyckande. Mélenchons många unga väljare på vänsterkanten rimligen för Macron.
Det är hur som helst en politisk sensation att det blev två politiska outsiders och varandras totala motpoler – Marcon, utan eget parti men rörelsen En Marche (med 250 000 medlemmar, dubbelt mot socialistpartiet!), högerpopulistiska nationella frontens Marine Le Pen – som nu gör upp om vem som ska bli landets nästa president.
Och i det avgörande racet talar det mesta för unge Marcon med liberal-socialdemokratisk profil tar hem spelet den 7 maj.
Men hur det går sedan är mera osäkert. Vinner han, vilket alla opinionsmätningar pekar mot, så kommer han – utan eget parti i ryggen – att behöva förlita sig på sin förmåga att bygga allianser i den lagstiftande nationalförsamlingen.
Om det inte fungerar är risken stor att Macron blir som för karismatiske Barack Obama, vältaligt, politiskt isolerat och för lite gjort i praktiken. Men först gäller det att vinna 7 maj.