LIBERAL ASPEKT
Putin genomför ett nytt politiskt anfall med en ny låtsasvapenvila. Det kan fungera när USA styrs av Donald Trump. Här och i andra Ukrainafrågor måste Europa vara en större motvikt.
Vladimir Putin upprepar sitt trick. Åter talar han om vapenvila för att vinna fördelar. Denna gång vill Rysslands diktator att vapnen ska vara tysta i tre dygn, från natten mot 8 maj till natten mot 11 maj, med anledning av det ryska högtidlighållandet av segern över Nazityskland.
En del av detta bottnar i verklig rysk oro. Moskva vill inte generas av ukrainska attacker under firandet, med utländska gäster och allt. En del debattörer i Ukraina trollar Ryssland genom att leka med tanken på en attack mot militärparaden på Röda torget.
I övrigt är utspelet ett försök av Putin att ta initiativet på slagfältet och på den politiska arenan. Ryssland hoppas att åtminstone bromsa upp Ukraina i kriget, få ukrainarna att tveka och hålla igen vilket ger ryssarna utrymme. Ukrainska kritiker menar att Ryssland använde sin ”vapenvila” under påsken till att rekognosera och flytta om sina trupper för bättre slagläge. Och precis som förra gången bäddar Ryssland för att bryta den påstådda vapenvilan enligt eget gottfinnande genom att skylla på Ukraina.
Om Ukraina i stället avvisar den nya låtsasvapenvilan – vilket man har goda skäl att göra – kan Moskva framställa den ukrainska ledningen som ointresserad av fred och inte värd stödet från väst. USA ges då samtidigt ett svepskäl till att lätta på sanktionerna mot Ryssland. Volodymyr Zelenskyjs stabschef, Andrij Jermak, har i ett inlägg i The Guardian pekat på Rysslands strävan att ta sig ur de sanktioner som slår mot det ryska flyget.
Putin gör så för att det kan fungera när USA:s president är Donald Trump. Denne är uppfylld av sin idé att avsluta kriget samtidigt som han saknar förmåga att förstå det. Ett mindre lands strävan att överleva och förbli suveränt i ett krig mot en större granne är i bästa fall obegriplig för honom. Men lika ofta blir Trump direkt provocerad när detta land hävdar sin rätt. Samtidigt ser han en själsfrände i en diktator som utövar oinskränkt makt och inte skyr några medel för att ta vad han vill ha.
Illustrativt är meningsutbytet mellan Donald Trump och Volodymyr Zelenskyj om Krim som Vita huset kan tänka sig att erkänna som ryskt. Ukrainas president utgår från rätt och fel, moraliskt och rättsligt. Han hänvisar till internationell rätt och till Ukrainas författning. För Trump är sådana utgångspunkter luft. Lag och rätt väger lätt för honom liksom konsekvenser för den internationella ordningen. Allt som räknas för Trump i det här sammanhanget är vem som faktiskt kontrollerar ett territorium. Misslyckades Ukraina med att stoppa rysk ockupation 2014? Tråkigt för Ukraina men nu är det som det är, striden är förlorad, gå vidare, säger Trump. Och han försöker vinna diskussionen genom att upprepa samma budskap igen och igen.
Ukraina kan inte förlora denna strid. Här behövs en stark uppbackning från andra västländer. Inte minst måste Europa göra klart att ett amerikanskt erkännande av den ryska ockupationen av Krim kommer att få långtgående konsekvenser för de diplomatiska relationerna mellan de europeiska länderna och USA. Här räcker det inte med mångtydiga markeringar. Budskapet från Europa måste vara så starkt att Vita huset överger sin idé om Krim.