REPLIK
Gotlänningens ledare den 23 oktober med rubriken ”Förbud mot bottentrålning är den enda rimliga vägen” förtjänar kommentarer. Oftast, om än inte alltid, är ledarskribenten åtminstone något så när påläst vad gäller fakta – vilket är en förutsättning för trovärdig argumentation. Så är inte fallet i den aktuella ledaren av Elin Larsson.
Medan man kan diskutera hur allvarlig situationen för Östersjön är, liksom vilka som är de största hoten, är det dock okunnigt att hävda att de stora västkustrålarnas bottentrålning är den största faran inte bara för fiskbestånden men även för bottnarna, det småskaliga kustfisket och livskraftiga lokalsamhällen i skärgården.
Anledningen är mycket enkel: De stora västkusttrålarna fiskar pelagiskt, det vill säga med trålar som dras i det fria vattnet och inte rör bottnen över 50-60 meters djup eller mer. Däremot fiskar ett flertal av de småskaliga trålarna med bottentrål.
Att samtidigt kräva förbud mot bottentrålning och argumentera för att gynna det småskaliga kustfisket, bland annat fisket som ger löjrom och fiske till konsumtion och surströmming, blir då orimligt. Dessutom innebär ett förbud mot trålning ett försörjningsproblem till såväl konsument som industri då nätfisket inte förmår landa större mängder, främst på grund av att det finns få (nät-)fiskare kvar.
Bottentrålfiske sker på få avgränsade områden. Dessa områden fiskas återkommande av två anledningar: 1) Det fångas fisk där och 2) Redskapen fastnar inte i stenar och klippor och går sönder. Att ge en bild av att alla Östersjöns bottnar förstörs av bottentrålning är okunnigt och oseriöst.
Likaså att bottentrålning i Östersjön ger ”stora bifångster av fisk eller skaldjur av fel sort eller storlek som dör i onödan”. Förutom ett litet småskaligt kustnära fiske efter räka i södra Östersjön finns inga med bottentrål fiskbara arter skaldjur i egentliga Östersjön. Påståendena är således felaktiga.
Det förtjänar även att påpekas att huvuddelen av den sill som läggs in fiskas pelagiskt i Nordsjön och Atlanten. Strömmingen i Östersjön är mindre lämpad till inläggning. Däremot är den, till skillnad från den fetare sillen, väl lämpad till surströmming eller som stekt.
Vad gäller fisket i Bottniska viken (Bottenhavet och Bottenviken) bör vidare påpekas att av den tillåtna kvoten strömming har Sverige cirka 20 procent och Finland cirka 80 procent. Vid kontakt med Finland uppges att det finns/fanns strömming av passande kvalitet för surströmmingsinläggning att köpa därifrån.
Att Sveriges kustnära och småskaliga fiske måste värnas är helt riktigt. Ett sätt är att äta lokalt producerad fisk. Att kräva förbud mot bottentrål är okunnigt.