Den roll som vi politiska redaktörer har är att beskriva samhället utifrån våra olika politiska ideologier. Det innebär att jag väljer själv vad jag skriver om och hur jag beskriver det, precis som Eva Bofride på Gotlänningen och Mats Linder på GA. Jag beskriver samhället utifrån en socialdemokratisk syn på detsamma vilket också ska vara tydligt för läsarna att förstå. Utifrån det ska man också se på mina ledare, för de är inte objektiva, vilket inte heller Bofrides eller Linders ledare är.
Ändå får jag uppfattningen att Anette Andersson kräver att jag ska ge en helt annan bild av förutsättningarna för hennes verksamhet när jag skriver mina politiska ledare. Det kommer nog inte att hända, då jag är av den bestämdaste uppfattningen att den verksamheten borde vara, i det närmaste, helt i kommunal regi. Men också för att det finns två borgerliga ledarsidor som redan ger den okritiskt företagarvänliga vinkel som Andersson så gärna vill se. Mångfald är viktig för mig och om jag skulle börja ge en beskrivning av samhället som Andersson helt håller med om så skulle den politiska mångfalden uppenbart minska. Så långt ifrån, uppfattar jag, att vi står varandra politiskt.
Vi kan aldrig vrida tillbaka tiden, däremot kan vi ta lärdom av det som hänt och händer. Med fler aktörer blir det inte bara konkurrens utan också större risk för missförstånd. Ni känner till det där med att många kockar ger dålig soppa. Dessutom blir all administration som måste till för att kontrollera de olika aktörerna en fördyring. Något de upptäckt och nu försöker lösa i Örebro genom att frångå LOV, lagen om valfrihetssystem.
Välfärden kan inte drivas på marknadens villkor utan att personer hamnar i kläm, därför kommer det bli intressant att följa den utveckling som nu kommer att ske i Örebro.