I min ledare den 26/6 med rubriken ”Ny politisk majoritet på ön?” reflekterar jag över några händelser som hade väckt mitt intresse. Bland annat fick jag ett flertal av varandra oberoende vittnesmål som beskrev en, för regionstyrelsen, udda händelse. Det var i samband med diskussionen om Romabadets vara eller icke vara som den för Centerpartiet så viktiga frågan höll på att falla. SD:s ledamot, Lars Engelbrektsson, var enligt de uppgifter jag fått mycket tveksam till det sätt som den borgerliga minoriteten ville lösa frågan, trots att partiet också haft som vallöfte att öppna badet igen. Det som den borgerliga minoriteten föreslog var ett paket där två attraktiva fastigheter slumpas bort om köparen samtidigt tar på sig att renovera och öppna badhuset. Innan beslutet valde regionstyrelsens ordförande att ajournera mötet för en liten paus. Det jag har fått till mig är att vid de flesta rasterna under RS-möten blandar sig ledamöterna med varandra utan tanke på partitillhörighet, men vid just detta möte valde de borgerliga att sätta sig med SD:s närvarande ledamöter vid ett eget bord. När mötet sen återupptogs var SD helt och fullt med på den märkliga paketlösningen och förslaget fick då majoritet. Vad som hände vid det där kaffebordet vet jag inte, men att någon form av övertalning/förhandling skett är känns rätt troligt.
När sedan SD:s Lars Engelbrektsson under regionfullmäktige tackar för ett bra samarbete under budgetberedningen och därefter stöder det borgerliga budgetförslaget anar jag också ugglor i mossen. Men som jag skrev i ledaren: ”Det finns ännu inga egentliga bevis på ett samarbete, och jag misstänker att partierna i alliansminoriteten skulle blåneka även om det fanns ett samarbete.”
I det svar som fyra toppföreträdare för Alliansminoriteten skriver här bredvid finns det inte ens ett tydligt nekande till ett eventuellt samarbete med SD. Och vi vet att inställningen angående SD skiftar rätt fort inom borgerligheten. Varför skulle Gotland vara ett undantag?