Jag skulle kunna bemöta oförskämdheterna om dåligt föräldraskap som Claes Nysell (L) kommer med. Jag lämnar dem dock därhän då debatten om amning i det offentliga rummet är alltför viktig för att blandas bort av personliga påhopp.
En del har jag ändå varit med om i mitt politiska liv, men den inskränkning och överprövning av andra människors (i det här fallet kvinnors) rörelsefrihet som Nysell ger uttryck för, är faktiskt häpnadsväckande för att komma från en liberal. Barnets bästa låter lovvärt, men att Nysell anser sig kunna avgöra det enskilda barnets bästa bättre än hens föräldrar är minst sagt intressant.
Föräldraledighetssystemet Nysell hänvisar till, är resultat av liberal och socialdemokratisk kamp - sannerligen något att glädjas åt. Jag försvarar dock inte systemet ifråga för att kvinnor och barn ska kunna hålla sig undan tills amningen är över. Jag försvarar systemet för att föräldrar ska få mer tid med sina barn och utvecklas tillsammans. Den typen av utveckling tror jag dessutom främjas av att familjen deltar i somliga utåtriktade aktiviteter. Systemet är ju tänkt att befria, inte begränsa.
Nysell är emellertid uppfinningsrik; invändningen mot amning i det offentliga rummet är inte den vi oftast hör, och som förekom i Åbo-debatten - att restauranggäster tar anstöt av amning - utan det handlar alltså om barnets bästa, och om kvinnor som ska skämmas.
Än en gång. Den kvinna som ammar sitt barn i en miljö som Nysell inte finner lämplig för hennes barn, väcker ”olustiga känslor” hos Nysell. Som Nysell själv skriver ger vårt fantastiska föräldraledighetssystem föräldrar möjlighet att själva välja var de vill vara med sina barn, men Nysell vill ändå dela med sig av vilka miljöer han inte finner lämpliga. Ska föräldrar tacka eller förtvivla över generositeten?