KULTURDEBATT
Jag tÀnker pÄ stÀdning. PÄ KörsbÀrsgÄrden i Sundre har man i sommar kunnat se replikor av tvÄ konstnÀrsateljéer. Den ena tillhörande Björn Erling Evensen, den andre Lars Olof Loeld.
Evensens skapanderum Àr fullt av pryttlar, urklipp, bilder, skisser, material av olika slag. Loelds helt renskalat. TvÄ arbetsrum som speglar tvÄ helt olika uttryck.
SÄdÀr Àr det ju hemma hos vanligt folk ocksÄ. Ordning och reda, eller kaos. Fast oftast nÄgot mitt emellan. Idealet Àr dock ordningen, konstnÀrsateljéer undantagna. De fÄr se ut hur som helst.
NÀr det gÀller vÄra hem skrivs det böcker om döstÀdning och görs tv-serier om hur vi ska tacka vÄra klÀder innan vi rensar ut dem. GÄr vi ut i trÀdgÄrden rÄder samma ideal. Prydlighet. TillgÀnglighet. FÀrgmatchning. Robotklippta grÀsmattor. Luft och ljus.
Vidare ut pÄ gatan. I det som Àr vÄrt gemensamma, det skattefinansierade. Gruset ska bort pÄ vÄren. Buskar som skymmer sikten ska klippas. Sjuka trÀd huggas ned. Inget konstigt med det.
Gatan mĂ„ste vara framkomlig, sĂ€ker och tillgĂ€nglig. PĂ„ gatorna rör sig mĂ€nniskor. Alla har lika stor rĂ€tt att vara dĂ€r sĂ„ lĂ€nge de inte skadar nĂ„gon annan. ĂndĂ„ muttrar vi över den som talar för högt, sitter med muggen utanför Ica, stoppar upp rytmen med sin rullator, över musiken som ljuder frĂ„n puben.
NÄgra retar sig pÄ dem som tÀcker sitt hÄr eller de som har för mÄnga ungar i sina hÀnder. NÄgra frÀser Ät dem som Àr mörka i skinnet. SÀrskilt om de pratar pÄ ett frÀmmande sprÄk med varandra, eller bryter pÄ vÄrt eget.
Personligen ogillar jag mÀn i flock, sÀrskilt nattetid, vilken fÀrg de Àn har och vilket sprÄk de Àn pratar pÄ. Men det Àr bara att tugga i sig deras rÀtt att finnas, och hoppas pÄ det bÀsta nÀr man vandrar hemÄt, ensam i mörkret.
Hur vi har det i vÄr ateljé eller vÄrt hem Àr upp till var och en.
NÄgra behöver lugnet i det spartanska, andra blir kreativa i sitt kaos. Men gatan i betydelsen samhÀllet borde fungera pÄ ett annat sÀtt. DÀr ska man varken kunna stÀda eller skapa kaos efter eget huvud.
Vi mÄste efterstrÀva balans. Bedöma vad som Àr direkt farligt för oss och mÄste bort. Till exempel dubbdÀck som förstör vÄr luft eller salafistiska imamer som hatpredikar.
Och tillÄta det som inte skadar den andre, till exempel Prideflaggor eller mÀnniskor som flyr krig. Det borde inte vara sÄ svÄrt om man tÀnker efter. Vi har en bra grund att stÄ pÄ. FN:s deklaration om mÀnskliga rÀttigheter.
Tillbaka till konsten. Den kaotiska, oförutsÀgbara, vackra, moraliska, fula, provocerande, estetiska, normerande, Àckliga, siande, nostalgiska, mÀnskliga konsten.
Den som Ă€r lika olik som Evensens och Loelds ateljĂ©er. Jag Ă€r sĂ„ glad att den finns, att vi lĂ„ter den fĂ„ finnas. SĂ„ glad att inga politiker Ă€r dĂ€r och tassar och försöker stĂ€da och rensa ut det som inte passar. Eller hur det nu Ă€râŠ