Det gör heller inte regeringen, som tillsammans med regeringsunderlaget Centerpartiet och Liberalerna lägger upp till 300 miljarder kronor på ytterligare åtgärder för att rädda de företag som drabbats av coronavirusets karantänsregler. Det gäller inte minst företag inom rese- och besöksnäringen, eftersom människor uppmanats att avstå från resor.
De pengar som regeringen nu budgeterat för de senaste åtgärderna motsvarar en knapp tredjedel av statsbudgetens totala utgifter under ett år. Det handlar om korttidspermittering av anställda, att staten tar kostnaden för sjuklön under två månader och företag ges anstånd med att betala vissa skatter. Permitteringen börjar gälla omedelbart och skatteuppskoven föreslås gälla retroaktivt från 1 januari.
Med tanke på hur snabbt utvecklingen sker just nu är det viktigt att inte vänta onödigt länge med åtgärderna. Det är positivt att regeringen anstränger sig för att stötta företagen, och indirekt arbetstagarnas möjlighet att försörja sig. Här uppstår återigen en konkurrens med andra länder. SAS övervägde till exempel att lägga ett större varsel i Sverige just för att vi, till skillnad från Danmark och Norge, tills nu inte gav möjlighet till korttidspermitteringar.
Dock är det fortsatt viktigt att göra något åt sjukdomshanteringen i vården, eftersom det garanterat kommer att krävas intensivvårdsbehandling av ännu fler smittade. Sverige behöver nu se till att så snart som möjligt öka vårdens kapacitet. Att skyddsmaterial redan börjar ta slut är därför allt annat än goda nyheter.
Här finns det anledning att vara betydligt mer kreativ för att förse vården med nödvändigt material. Svenska företag som vanligen inte producerar exempelvis skyddsmasker kan kanske med visst stöd från staten övergå till sådan produktion, där det är möjligt. I Storbritannien har företag till exempel uppmanats att producera respiratorer som staten utfäst att köpa. I Sverige har The Absolut Company, som producerar vodka, erbjudit sig att leverera sprit för produktion av handsprit till vården. Genom att uppmana till och betala för sådan produktion kan staten stötta både vården och företagen, vilket är långt rimligare än att till exempel starta kostsam helstatlig produktion.
Liknande lösningar kan även riktas mot företag som är särskilt drabbade av smittspridningen. Är det till exempel möjligt för staten att hyra hela hotell för att tillhandahålla isolerade sängplatser för personer i behov av enklare vård? Just så gjorde Migrationsverket under en period när antalet asylsökande i behov av boende var som högst.
Det är inga billiga lösningar, men i nuläget kan varje väl spenderad krona bidra till besparat lidande på sikt.