Så brukar inställningen vara från Löfvenregeringen, vilket innebär att missnöje från drabbade ofta riktas mot EU snarare än de verkligt skyldiga. Den här gången ser överimplementeringen ut att drabba företagen. Detta genom en ny informationsskyldighet för skatteupplägg.
Grundtanken med EU-direktivet är att informationsplikten bara ska gälla företags avvikande skatteupplägg som går mellan länder, för att snabbt upptäcka lagbrott. Men den svenska utredningen har föreslagit att samma skyldighet ska gälla inhemska transaktioner, från juli 2020. Detta trots att det skulle belasta många företag.
Uppgifterna ska rapporteras in av de rådgivare och revisorer som anlitas av företag i skattefrågor. Rapporteringen i sig kommer att kräva tid, vilket leder till ökade kostnader för företagen.
De föreslagna reglerna ger upphov till en rad dilemman för både företag och deras revisorer. Eftersom rådgivare som inte rapporterar in, vad Skatteverket anser är, ett avvikande skatteupplägg tvingas betala en sanktion på minst 15 000 kronor finns det all anledning att vara på den säkra sidan. Antingen genom att rådgivaren rapporterar in närmast allt, eller i stället struntar i helt lagliga upplägg som skulle gynna företagskunden för att på så vis slippa rapportera till Skatteverket. För företaget som anlitat rådgivaren blir resultatet i vilket fall ökade kostnader, antingen till rådgivaren eller i form av större skatteinbetalningar än nödvändigt.
Förslaget går dessutom stick i stäv med den avskaffade revisionsplikten för mindre företag. Undantaget infördes 2010 just för att minska kostnaden för företagen. Men med förslaget om informationsskyldighet lär den administrativa bördan öka igen.
Utredningen har täppt till luckan med regeln att om ingen revisor eller rådgivare finns, är det företaget självt som ska rapportera in avvikande skatteupplägg. Om risken är stor att erfarna revisionsfirmor överrapporterar till Skatteverket, vad ska det då innebära för en mindre och kanske nystartad firma? Den säkra lösningen blir då att anlita en revisor i alla fall, vilket helt tar udden från den slopade revisionsplikten.
Det går dessutom att ifrågasätta om detta verkligen fångar in bluffbolag. Varför skulle de som struntar i att ha revisor och betala skatt plötsligt bry sig om att rapportera in avvikande skatteupplägg?
Det är dock knappast oväntat att Skatteverket ställt sig positivt till förslaget, och dessutom vill göra det ännu mer ingripande genom att ta bort undantag för advokatsekretess. Men flera andra remissinstanser ifrågasätter varför informationsplikten över huvud taget ska gälla transaktioner inom Sverige.
Utredningen hävdar, utan motivering, att företagens kostnader väger lättare än nyttan i form av att förhindra skattebortfall. Med tanke på hur stor bördan väntas bli för företagen betyder det i princip att skatteindrivning är viktigare än de flesta andra värden i samhället. Så är det naturligtvis inte.