LIBERAL ASPEKT
InvĂ„narna i ĂsterĂ„ker i Stockholms lĂ€n betalar 29 kronor och 18 öre i kommunalskatt för varje intjĂ€nad hundralapp. I Dorotea i VĂ€sterbotten Ă€r nivĂ„n istĂ€llet 35 kronor och 15 öre. Ett typiskt hushĂ„ll i ĂsterĂ„ker fĂ„r dĂ€rmed behĂ„lla runt 30 000 kronor mer om Ă„ret Ă€n i Dorotea.
Skillnaden beror inte frĂ€mst pĂ„ olika prioriteringar â Ă€ven om uppenbart skatteslöseri och mĂ€rkligheter ocksĂ„ förekommer pĂ„ sina hĂ„ll â utan pĂ„ olika förutsĂ€ttningar. En redan svag arbetsmarknad i delar av landet, exempelvis Norrlands inland, förstĂ€rks av demografiska faktorer. NĂ€r kommunalskatten höjs för att rĂ€dda skolan eller Ă€ldrevĂ„rden försĂ€mras incitamenten att arbeta ytterligare.
Höga skatter Àr skadliga i sig, men kan leda till en negativ spiral dÀr företag i utsatta kommuner fÄr allt sÀmre villkor att vÀxa och anstÀlla. Som tidigare statssekreterarna Sören HÀggroth (S) och Dan Ericsson (KD) skriver i Dagens SamhÀlle (1/6) riskerar coronapandemins efterverkningar dessutom att göra klyftan mellan kommuner Àn större. En lÄgkonjunktur med kraftigt ökad arbetslöshet drabbar de kommuner som redan hade smÄ marginaler Ànnu hÄrdare.
HĂ€ggroth och Ericsson föreslĂ„r i sin rapport âUtjĂ€mning av kommunalskatternaâ för Kommuninvest införandet av ett smĂ„kommunstillĂ€gg, dĂ€r kommuner med fĂ€rre Ă€n 10 000 invĂ„nare skulle fĂ„ ett höjt statsbidrag pĂ„ 12 miljoner kronor om Ă„ret.
Det vore sĂ€kert vĂ€lkomna pengar. Men dels kan man invĂ€nda att en del kommuners svaga ekonomi inte alltid handlar om att de Ă€r just smĂ„, utan om gleshet, avstĂ„nd till större tĂ€torter och demografiska faktorer. GrĂ€nsen pĂ„ 10 000 Ă€r ocksĂ„ godtycklig: gĂ„r det sĂ€kert att sĂ€ga att Gnosjö i SmĂ„land â med ett invĂ„narantal pĂ„ 9 700 och en arbetslöshet under rikssnittet â har större nytta av pengarna Ă€n Strömsund i JĂ€mtland, som har 11 700 invĂ„nare och nĂ€stan dubbelt sĂ„ hög arbetslöshet som Gnosjö?
Framför allt Ă€r det, som HĂ€ggroth och Ericsson sjĂ€lva verkar inse, att varken 12 miljoner eller för den delen ytterligare miljarder i statsbidrag kommer att lösa de strukturella problem som mĂ„nga kommuner stĂ„r inför. Sverige skulle behöva ta ett helhetsgrepp kring det som kan sammanfattas under begreppet âkommunkrisenâ.
Det handlar om ökad regionförtÀtning, att knyta ihop fler delar av landet genom förbÀttrad transportinfrastruktur, om incitament för kommunsammanslagningar och utbildningssatsningar. Mekanismer mÄste komma pÄ plats för att trycka ner skattenivÄerna i utsatta kommuner och det kommunala utjÀmningssystemet mÄste reformeras sÄ att det varken uppmuntrar onödiga utgifter eller bestraffar tillvÀxt.
SÄ kallade asymmetriska kommunmodeller, dÀr vissa kommuner kan vÀlja bort viss verksamhet, mÄste utredas i detalj. SocialförsÀkringssystemen mÄste reformeras sÄ att de uppmuntrar rörlighet Àven geografiskt.
Det Ă€r ingen lĂ€tt uppgift att vĂ€nda utvecklingen, men efter att regionreformen gĂ„tt i stöpet verkar regeringen Ă€rligt talat inte ens försöka. Fler statsbidrag kastas efter problemet sĂ„ att man slipper ta tag i de svĂ„ra frĂ„gorna. Man undrar om det beror pĂ„ att det frĂ„n Rosenbad Ă€r betydligt nĂ€rmare till ĂsterĂ„ker Ă€n till Dorotea.