LIBERAL ASPEKT
Sjöfartsverkets nedskärningar riskerar att skada såväl försvaret som transportsektorn och försämra sjöräddningen allvarligt. Men det behövs mer än skattemiljarder för att lösa myndighetens problem.
Sjöfartsverket aviserade tidigare i år (24/2) planer på att genomföra stora nedskärningar, på grund av för lågt statsbidrag. Myndigheten har många strängar på sin lyra: Isbrytning, för att skapa framkomlighet och tillgänglighet. Lotsning, för att få fartyg i hamn. Ansvar för sjö- och flygräddning, samt säkerhet till sjöss.
Konsekvenserna av de nedskärningar som nu planeras förväntas bli djupt allvarliga på flera av de områden regeringen säger sig vilja prioritera som tillväxt, försvar och säkerhet. Även akutsjukvården och klimatet riskerar att påverkas negativt.
Två av fem helikopterbaser för sjö- och flygräddning planeras i dagsläget att läggas ner. Enligt myndigheten innebär det, förutom sämre möjlighet att rycka ut vid krissituationer, också att flygvapnet inte kommer att kunna öva på samma sätt som idag. Redan tidigare har Sjöfartsverket också aviserat att man behöver nya isbrytare eftersom de nuvarande är från 1970-talet. Får man inte mer resurser riskerar den minskade isbrytningskapaciteten att leda till stängda farleder och hamnar.
En utredning som initierades av den förra, Socialdemokratiska regeringen och presenterades för drygt två år sedan visade att Sjöfartsverket har haft ansträngd ekonomi länge. Reglerna för hur verksamheten ska finansieras är mycket invecklade eftersom de skiljer sig från andra myndigheters. Sjöfartsverket drivs nämligen som ett “affärsverk”, vilket innebär att finansieringen till största delen består av intäkter från utomstående bolag. Totalt 90 procent av budgeten kommer från handelssjöfart samt försäljning av produkter och tjänster. Sjöfartsverket har bland annat monopol på lots- och farledsavgifter, och prissättningen är hårt reglerad. Resterande 10 procent kommer från statsbidrag.
Situationen som uppstått gör att Sjöfartsverket befinner sig i ett ekonomiskt moment 22. Å ena sidan kan ett statligt monopol inte sätta vilka priser som helst. Å andra sidan är det svårt att kräva att en myndighet ska kunna leverera vinst till staten eller ens gå runt om de inte får höja priserna i takt med att kostnaderna ökar.
Vid en första anblick kan det framstå som om Sjöfartsverket ber om småslantar. Höjda anslag på 250 miljoner kronor per år är en droppe i havet. Men Sjöfartsverket önskar också att staten, under en tioårsperiod, ska investera 35 miljarder kronor i sjöfartens infrastruktur och fartygsflotta.
Man kan lugnt konstatera att Sjöfartsverkets finansieringsmodell inte fungerar. Problemen måste lösas. Snabbt. För om varken statsbidragen eller de egna intäkterna räcker kommer konsekvenserna att bli ödesdigra för såväl näringslivet, försvaret, akutsjukvården och – förstås – medborgarna.