Ledare: "Politikerna borde lyssna mer på Nalin Pekgul"

LIBERAL ASPEKT

Okunniga och illa förankrade i verkligheten. Så beskriver skribenten, sjuksköterskan och före detta S-politikern Nalin Pekgul de förslag som förts fram av integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S) för att bryta utanförskapet (Expressen 10/8). Ännu mer kritisk är Pekgul till Vänsterpartiets Tony Haddou som hon anser förstör all konstruktiv diskussion genom att anklaga personer med en annan uppfattning än V för att vara rasister.

Tyvärr har beskyllningar om främlingsfientlighet ofta varit vänsterns defaultläge i debatter som rör integration och utsatthet. Något som många gånger försvårat och försenat insatser för att komma till rätta med de växande problemen i landets utanförskapsområden. Det är först när man ser och erkänner problemen som det är möjligt att göra något åt dem. 

Stoppar politikerna huvudet i sanden kommer det aldrig vara möjligt att agera mot hedersvåldet. Likaså blir det betydligt mer komplicerat att förstå och motverka gängkriminalitet och parallella rättssystem som styrs och hålls samman av etnicitet, religion och kultur, om man blundar för just de faktorerna.

Pekgul bor själv i Stockholmsförorten Tensta, en plats där andelen svenskfödda är relativt låg och många av de boende har det tufft såväl ekonomiskt som socialt. Tensta är sedan många år klassat som ett särskilt utsatt område av polisen. Hon menar att det är för sent att försöka gentrifiera genom att styra befolkningsunderlaget så att fler har svenska som modersmål: "Det hade kanske varit möjligt för 30 år sedan när några av oss föreslog att man inte skulle placera alla invandrare i vissa områden. Men Sverige har vaknat alldeles för sent."

Pekgul anser istället att lösningen ligger i bättre stöd till vuxna invandrare för att få dem att inse vikten av att lära sig svenska. Hon beskriver ett möte hon hade med en patient när hon arbetade på Tensta vårdcentral. Mannen ville ha intyg för att slippa SFI: "Jag frågade honom: 'Tror du att barnen kommer att ha respekt för dig om du ena dagen ber om tolkhjälp på vårdcentralen och nästa dag säger åt dem vilken tid de ska vara hemma?'" 
 
Pekguls argument bet. Att våga ifrågasätta på det sättet kräver mod. Nalin Pekgul pekar också på vikten av att ta tillbaka det offentliga rummet från fundamentalister och kriminella genom kameraövervakning som gör det möjligt att röra sig fritt i centrummiljöer. Och kanske viktigast av allt, hon understryker att politikerna måste stoppa de projektmiljoner som regnar över utanförskapsområden och gör mer skada än nytta. Varje år fördelas pengar till olika organisationer som påstår att de arbetar mot rasism och islamofobi men vars verksamhet i realiteten isolerar muslimer från majoritetssamhället. Det är orimligt.

Om det ska vara möjligt att överbrygga de djupa klyftor som öppnat sig mellan utanförskapsområden och det övriga Sverige så går det inte att förlita sig på välvilja eller kalla de som vill gå till botten med problem för rasister. Politiker, vare sig de heter Ygeman, Haddou eller något annat måste sätta sig ned och lyssna på kloka erfarna personer som Nalin Pekgul, som lever mitt i den verklighet de vill förändra.