Jag vill tacka Wera Svensson för att hon är öppen med sin inställning.
Hennes replik här intill är ett långt ärligare svar än politiskt korrekta officiella förklaringar om ”noggranna utredningar” och sakliga överväganden.
Wera Svensson måste dock läsa lite noggrannare och inte påstå en massa saker som inte är sanna. I sin första replik påstod hon att jag ”nästan” krävt biskopens avgång, att jag skulle vilja styra hans ämbetsutövning (!) samt att jag uttryckt min ”fulla beundran” för domprost Mats Hermanssons ledarskap.
Inte sant något av det.
I dag påstår hon att jag vill hämnas (på vem?) och att jag anser att domkapitlet är fel instans, inte heller det är sant. Hur kyrkan organiserar sig har jag ingen synpunkt på. Men att kyrkan ska stå upp för nolltolerans mot sexuella övergrepp kräver jag både som medlem i kyrkan och vanlig medborgare med ett övergripande ansvar för våra unga.
Wera Svenssons empati och omsorg ligger helt och hållet hos den felande prästen. Han ”utnyttjade situationen” (!) men det var väl inte så farligt? Att han fortsatte hålla kontakten berodde nog på att han trodde att han och flickorna ”var vänner”...
Har man inte större krav på en vuxen mans omdöme i allmänhet och en som ska vara präst i synnerhet, ja då är det riktigt illa ställt med kyrkan.
Wera Svenssons inställning i denna fråga är obegriplig och ovärdig och hennes kommentarer och antydningar mer än grumliga.
När det gäller att stå upp för dem som drabbas av sexuella övergrepp, dessutom av en präst, finns för mig inget som helst tvivel om vilken sida man som vuxen har ansvar att ta.
Jag skulle önska att Wera Svensson var lika tydlig.