Saga Carlgren (V) beskrev i sin replik i lördagens tidning varför hon är emot det fria skolvalet. Som jag skrev i min ledare står det var och en fritt att vara emot att familjer ska få välja vilken skola de vill ha för sina barn.
Trots detta ägnar hon i stort sett hela sin text åt att förklara att det fria skolvalet är dåligt.
När familjer på landsbygden väljer bort skolor på landsbygden är det ett problem för samhällets logistik men sannolikt en fördel för de enskilda familjerna.
Är det verkligen möjligheten att välja som är problemet här? Väljer de skolor i stan isolerat från saker som övrig service, kommunikationer, kvalitet?
Men jag förstår också att det Saga Carlgren hade svårt med är själva ordet marknadsföra. För när hon beskriver det hon inte har några problem med: ”Det är också självklart att man på olika sätt ska tala om för allmänheten när en skola är extra bra på något sätt” så handlar det ju om exakt samma sak som att marknadsföra sin verksamhet.
Särskilt viktigt för skolorna på landsbygden eftersom de oftast kommer på tal när det handlar om nedläggningshot.
Detta skapar bilder som man kan påverka genom medveten ”marknadsföring”.
Till sist frågar sig Saga Carlgren: ”På vilket sätt blir samhället som helhet mer jämställt av att föräldrar som redan är insatta i frågorna sätter sina barn i en skola som är extra bra på jämställdhet?”.
En märklig frågeställning eftersom skolans huvuduppdrag är att utbilda elever, ge dem rätt kunskaper, var och en.
Fokuserar vi på att skolan ska uppfylla detta basala krav, oavsett av vilka den drivs och med vilken profil, först då skapar vi verkliga förutsättningar för ett mer jämlikt samhälle.