Nu har Gotlänningens ledarsida gått vilse i färjedebatten då man jämför färjepriser med tågpriser.
Eva Bofride får naturligtvis göra vilka jämförelser som helst. Men att välja destinationer där avståndet är dubbelt så långt som avståndet Gotland – fastlandet är väl inte så väl genomtänkt.
Gotlandsfärjan ska betraktas som en del av det Svenska vägnätet. Den enda relevanta jämförelsen blir därför den att färdas med bil.
1992 gjordes en utredning/skrivelse angående det som kallas ”vägpriser” av Gotlands kommun, länsstyrelsen på Gotland och det gotländska näringslivet.
Där kan man läsa ”Vägprisprincipen innebär att kostnaden för vår infrastruktur (färjetrafiken) ska betraktas och behandlas som andra statliga infrastrukturkostnader. Vägprincipen innebär att färjeöverfarten jämställs med vad det kostar att köra bil motsvarande sträcka. I dag råder nolltaxa på Vägverkets färjor mellan olika öar. Eftersom avståndet mellan Gotland och fastlandet är betydande anser vi att en viss avgift på färjan är rimligt, avgiften kallas vägpris”.
”Vid överfarten tjänar bilisten in de rörliga kostnaderna för bilen på de antal mil färjeöverfarten utgör. Tillgängligt material tyder på att vägpriset bör utgå från 12 kronor/ mil”.
När det gäller godset finns en liknande skrivning om att det inte ska kosta mer att frakta gods mellan Gotland och fastlandet än motsvarande sträcka på fastlandet. Jämförelserna och definitionen av vägpris är välunderbyggda och mitt i prick.
Alla partier och hela det gotländska näringslivet anslöt sig till denna uppfattning. Enigheten på Gotland var total.
Utredningen undertecknades av dåvarande kommunstyrelsens ordförande Hans klintbom och landshövding Thorsten Andersson.
Även i dag är enigheten total hör på ön beträffande rättvisekravet om att vägpriser borde införas inom Gotlandstrafiken.
Något som också 108 000 personer skrev under på så sent som 2012 då Gotlandsupproret genomförde en namninsamling.
En justering gjordes då beträffande de rörliga kostnaderna till 23 kronor/ mil.
Även stora riksorganisationer såsom LRF och Riksidrottsförbundet står numera bakom rättvisekravet.
Vi borde gemensamt hjälpas åt i opinionsbildningen och hålla fast vid de gemensamma gotländska ståndpunkterna.
Eva Bofride skriver i slutet av sin text. ”Vi måste jämföra färjepriset med att ta egen bil när vi kräver lika villkor som övriga landet. Om man vill ha rättvisa alltså och det vill man ju.” Alldeles riktigt Eva.
Håll nu kursen i fortsättningen och undvik konstiga stickspår.