Erik Fransson hävdar den 1/7 i sin ledare att indragen snöröjning på enskilda vägar utan statsbidrag sparar minst 1,8 miljoner. Kortsiktigt kanske det göt det i Tekniska nämndens budget. Men vem får betala för den extra snöröjning som hemtjänst, räddningstjänst m.fl. behöver beställa akut för att kunna utföra sitt arbete?
Förmodligen blir snöröjningen på resten av det enskilda vägnätet dyrare eftersom entreprenören i alla fall måste köra hela slingan runt men hoppa över de vägar som inte har statsbidrag. För befolkningen som bor vid de vägar som nu inte kommer att snöröjas blir det en ökad kostnad och en otrygghet när man inte vet om man kan ta sig till den service man behöver eller kan få hjälp i hemmet.
Denna otrygghet kan i förlängningen leda till att fler väljer att flytta från landsbygden till stan eller andra tätorter eller i värsta fall till fastlandet och den levande landsbygd som alla talar om är så viktig, urholkas på sikt. Varför är det självklart att regionen skall snöröja alla gator i tätbebyggda områden men på landsbygden får vi sköta det själva.
Landsbygdens eldsjälar har gjort ett fantastiskt arbete med att se till att alla på Gotland snart har möjlighet till fiberuppkoppling. Men den energin som finns hos dessa eldsjälar behöver känna att man har stöd av dom styrande i Region Gotland och att besluten landsbygdssäkras, så verkar inte vara i fallet när det gäller besluten om snöröjning i Tekniska nämnden.