KRÖNIKA
”Svenska hjältar” är ett återkommande inslag i kvällstidningarna. Under vinjetten brukar man kunna läsa om hjältemodiga insatser där någon hjälpt medmänniskor i nöd, eller ibland ett djur. Jag gillar tanken att hedra dem som förtjänar det, som en jantelagens antites. Hjältemod förtjänar att prisas.
Vissa hjältar får inga kvällstidningsreportage. Det finns en annan typ av hjältar än de som drar upp människor ur en isvak eller räddar hundar ur brinnande hus. Det finns också hjältar som genom sina insatser främjar mänskliga rättigheter och friheter, som genom sina gärningar gör samhället friare för oss alla. Som med yttrandefriheten.
Yttrandefriheten är ständigt ifrågasatt och bör ifrågasättas. Hur ska gränserna dras för det tillåtna yttrandet? För att ta två exempel som under senare tid aktualiserats: Bör det vara tillåtet att önska livet ur småbarn för att de har afrikanskt ursprung? Ska det vara brottsligt att sprida smygtagna nakenbilder?
I yttrandefrihetsdebatten behövs det hjältar. Personer som vågar stå upp för yttrandefriheten när yttrandet är mest oönskat, utan att för den sakens skull förfalla till ansvarslöshet. Vilka är den svenska yttrandefrihetens obesjungna hjältar? Jag ställde frågan på Twitter: ”Vem har lämnat det mest positiva bidraget till den svenska yttrandefriheten i modern tid?” Namnen rullade in. Jan Guillou och Peter Bratt för IB-affären. Filosofen Mohammad Fazlhashemi för sitt engagemang i yttrandefrihetsfrågor i religiösa sammanhang. En känd kvällstidningsjournalist nominerade sig själv.
För egen del är det en annan person som är självskriven som i rollen som den svenska yttrandefrihetens största hjälte. Gunnel Arrbäck.
Arrbäck var under många år chef för Statens biografbyrå, filmcensuren. Under denna period verkade hon för att hennes egen myndighet skulle läggas ned och att hennes arbete skulle avskaffas. Filmcensurens företrädare blev den viktigaste oppositionen mot filmcensuren. 2010, några år efter att en uppgiven Arrbäck hoppat av, lades till slut myndigheten ned.
Filmcensuren var, i retrospektiv, en ofattbar institution. Som enda konstform underkastades filmen förhandsgranskning. I dag används ordet censur om allt från redaktörer som stänger ner kommentarsfälten under artiklar som denna, till risken att bli dömd för förtal när man förtalat någon. Men riktig censur är något annat. Det är statlig förhandsgranskning av yttranden med syfte att kontrollera om de kan släppas fram. Förhandsgranskningen är ur yttrandefrihetssynvinkel ett oerhört mycket allvarligare yttrandefrihetsproblem än regler om ansvar. Förhandsgranskningen innebär en total kontroll över det område den täcker. Det är yttrandefrihetsinskränkningen som ingen demokrat kan försvara.
Gunnel Arrbäck bidrog genom sitt engagemang och sin orädda inställning i förhållande till uppdragsgivaren till att montera ned den sista stenen i den svenska censurmuren. I artikeln om Rättighetssamhällets Hjältar är min förstapristagare självskriven.