Kungsladugårdshällarna. Jaha. Det ligger nästan lika bra i munnen som "Föreningssparbanken" eller "Öhrlings PricewaterhouseCoopers". Det vill säga inte alls bra. Men så ska det nya kommunala naturreservatet på södra Hällarna heta i alla fall. Om Region Gotland får bestämma. Jag hoppas att man inte anlitade någon konsult när reservatet skulle döpas. Eller, kanske är det just en konsult man BORDE ha anlitat. Att hitta på bra namn är kanske en kompetens som Region Gotland måste hitta externt.
I folkmun lär områdets namn bli något helt annat. Hällarna, förmodligen.
Varför snofsa upp beprövade beteckningar med fyra extra stavelser, så att det blir ungefär lika snubblande svårt att säga snabbt som "kvistfritt kvastskaft".
Namnet är dock inte det stora problemet.
Det stora problemet är inte heller att Region Gotland - som enligt rödgöra företrädare har så ont om pengar att man är inne och "gnager på benet" - lägger tre miljoner kronor nu och över 300 000 kronor om året på att göra naturreservat av det före detta skjutfältet. Även om det är pengar som kunde ha använts bättre.
Visby är en hamnstad på en ö vid havet. I en region som påstår sig vilja växa och utvecklas.När ett område öppnas upp, som tidigare hindrat Visby att utvecklas söderut, då kan det inte vara rimligt att för framtiden blockera alla sådana planer och idéer.
Under den förra mandatperioden skapade den borgerliga majoriteten mycket modesta utvecklingsplaner för en liten del av området, allra närmast 140:an. Resten av området lämnades i fred.
Socialdemokraterna drev först på för en snabbare exploatering. Jag minns ett möte i kommunfullmäktige 2007, då det dåvarande oppositionsrådet Björn Jansson föreslog att kommunen till och med skulle överlåta en del av planarbetet på ett konsortium som hade visat intresse.
Senare, när Socialdemokraterna ville etablera ett samarbete med Miljöpartiet, lät det plötsligt mycket annorlunda. Därför är de två nu på väg att tillsammans med Vänsterpartiet frysa tiden i ett område som genomgått många förändringar genom historien.
Det bästa för Gotland är en balansgång mellan att finna platser och möjligheter för utveckling, utan att någonsin riskera de värden som gör ön unik. Ett stadsnära naturreservat på södra Hällarna är ett kraftfullt överslag åt det håll där varje förändring autmotiskt kategoriseras som en försämring. Det är inte alls bra.