Både grundskolan och gymnasieskolan på ön når kunskapsresultat över rikssnittet, berättar Skolinspektionen.
Även om den svenska skolan i genomsnitt inte når de resultat den borde, så är det ändå en god nyhet. Även om nästan var femte elev lämnar nian utan fullständiga betyg.
Men det innebär inte att Skolinspektionen är nöjd. Ja, faktum är att den har så många anmärkningar att man blir alldeles matt bara av att traggla sig igenom listan.
Jag måste faktiskt fråga mig (och er): Om skolan på Gotland ska leva upp till alla dessa olikartade krav och dokumentera och registrera vad man har gjort, hur och varför, hur ska man då någonsin ha tid att bedriva någon undervisning?
Om det jag ägnar mig åt vore så detaljreglerat så tvivlar jag på att jag någonsin skulle få tid att skriva en rad eller redigera en sida. Speciellt som antalet mål, instruktioner och regler dessutom verkar växa över tiden.
Skolan behöver bli bättre. Men är verkligen detta rätt väg? Jag får snarare intryck av man försöker skydda sin utbildningspolitiska ändalykt genom att föreskriva alla upptänkliga saker som skolorna BORDE göra och vilka metoder de borde använda, så att man kan sedan kan peka ut alla sätt som de inte lever upp till detta.
Samtidigt bär staten den största skulden till att den svenska skolan inte ger eleverna de kunskaper de borde ha. Det är staten som bär ansvaret för att lärarutbildningen förflackats och försämrats. Därigenom, och genom skolans kommunalisering, har staten också bidragit till att läraryrkets status störtdykt. Och ingenting är viktigare för skolan än bra lärare.
Skolinspektionen har örnkoll på formalia och dokumentation. Hur mycket bidrar detta till att utbildningen blir bättre?