Visst är pensionssystemet hållbart
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att en stor aktör på marknaden för privat pensionssparande varnar för att det allmänna pensionssystemet lovar för mycket ligger så klart i linje med dess affärsidé. Samtidigt är det ett faktum att många svenskar oroar sig för om pensionen kommer att räcka till i framtiden, även om tjugoåringar kanske inte direkt är den ålderskategori som ligger sömnlös på nätterna över om den framtida pensionen kommer att vara tillräcklig.
Folksam föreslår en utredning om pensionssystemet för att göra det mer hållbart. Men då ska man komma ihåg att det är precis det som pensionssystemet är. Pensionsreformen i sviterna av nittiotalskrisen genomfördes eftersom det gamla systemet byggde på en ohållbar konstruktion. Det lovade helt enkelt mer pengar än vad som skulle komma att finnas att betala ut.
När Folksam nu menar att den allmänna pensionen i framtiden riskerar att bli mycket lägre än prognostiserat handlar det om någonting annat än ett konstruktionsfel. Försäkringsbolagets vd - den före detta socialdemokratiske ministern Anders Sundström - som tar till orda på DN debatt på onsdagen noterar själv att systemet är statsfinansiellt hållbart, men invänder med stöd i olika antaganden och beräkningar att det kanske inte är det för dem som omfattas av det. Distinktionen blir en lek med ord.
Det viktiga är att det statligt administrerade allmänna pensionssystemet är robust i både goda och dåliga tider, vilket det är. Lika viktigt är att det inte lovar runt, vilket det inte gör. Få torde ha undgått att höra att framtida pensionärer måste vara beredda på lägre pension i förhållande till slutlönen än vad som gäller för dagens pensionärer.
En anledning till att det går att göra olika beräkningar och prognoser - Pensionsmyndigheten håller som väntat inte med Folksam - är att ingen med säkerhet vet vad pensionen i framtiden kommer att bli. Den avgörs enligt den gällande konstruktionen av den samhällsekonomiska utvecklingen och av hur mycket man betalar in till systemet under hela det yrkesverksamma livet.
Det bästa sättet att värna om framtida hög pension när man kliver av yrkeslivet är att jobba längre. Vilket betyder att både komma in tidigare på arbetsmarknaden och jobba längre upp i åren. Det förtjänas att påminna om att pensionsåldern var 67 år när den allmänna folkpensionen infördes 1913, medan medellivslängden då var 58 år. Nu lever vi betydligt längre - kvinnor i genomsnitt i dryga 83 år, män i 79 år - men går i snitt i pension vid 64 år.
De yrkesverksamma åren tenderar att klämmas ihop av allt längre studietid i början av livet och sedan många år som aktiv pensionär. Inget allmänt pensionssystem i världen kan täcka upp het och hållet för det. Fast det är något annat än att säga att det inte är hållbart.