Visa mer mod i Israeldebatten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sahlin tog inte bara tydligt ställning för Israels existensberättigande, utan uppmärksammade också den obehagliga antisemitism som får ett allt starkare fäste i Sverige. Det senare är något som hon tidigare har försökt att sopa under mattan, varför många i publiken, som rymde ett flertal överlevare från Förintelsen, blev positivt överraskade. Äntligen en omställning av socialdemokratisk politik som betyder något.
Att stödja Israel är kontroversiellt inom socialdemokratin och Sahlins oppositionslag. Sten Anderssons och Olof Palmes oreserverade stöd för palestinierna och misstänksamhet mot israelerna lever fortfarande kvar i Rörelsen, och förkroppsligas i dag exempelvis av den utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin. Därför har många oroat sig för en framtida Sahlinregerings Mellanösternpolitik. Men i söndags gjorde hon klart att en sådan oro är obefogad. Israel ligger s-ledaren varmt om hjärtat.
Det låter givetvis mycket bra. Samtidigt kan man fråga sig hur mycket tyngd som ligger bakom Sahlins, och flera av de andra närvarande politikernas, ord. Helt säkert skulle många av dem inte våga upprepa vad de sade häromkvällen utanför Stora synagogans väggar. Med ett debattklimat där de som stödjer Israel liknas vid barnamördare vore det knappast politiskt fördelaktigt.
Det säger ganska mycket om samtalstonen att judiska församlingens gäster behövde passera genom en säkerhetskontroll vid ingången till synagogan och att polisen ansåg sig vara tvungen att slå en järnring kring området för att hålla undan våldsamma demonstranter. Till detta har politikerna bidragit genom att inte tillräckligt tydligt tala om det moraliskt riktiga i att stå upp för den judiska staten, varför man skulle önska att åtminstone Sahlin trots allt tar mod till sig och publikt säger: Israel måste tillåtas leva.
Det är ett budskap som är särskilt angeläget att sprida inom vänstern. Det är nämligen de yttersta vänstergrupperingarna, inte sällan i förening med islamistiska krafter, som idag har övertagit den tidigare brunfärgade antipatin mot judar. De visar öppet sin avsky mot det judiska, slarvigt maskerad som Israelkritik.
Detta är förresten sant inte bara för stenkastarvänstern, utan också för den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, som ibland samarbetar med muslimska extremistgäng sympatiskt inställda till tanken om Israels utradering.
Mot detta bör Sahlin ljudligt markera. Det är en mycket mer angelägen uppgift än att kritisera olika orättvisor som alliansregeringen påstås ställa till med. För hatet mot judarna och Israel är verkligt.