Jag tycker det mesta av det som rapporterades om Socialdemokraternas inställning till privata utövare av offentlig verksamhet under gårdagen verkar både rimligt och bra.
Att ha transparens och en uttalad etisk kod för välfärdsföretag är en god idé så länge samma regler ska gälla för offentligt driven verksamhet. För det måste ju vara verksamheten som är det viktiga, inte hur den är organiserad.
Sen är det intressant det här med vinstförbudet som Socialdemokraternas ledning lyckligtvis lyckats stoppa. För 2010 och 2011 var vinsten i de privata välfärdsföretagen cirka 4 procent efter bolagsskatt. Många andra branscher, inklusive den jag arbetar i, nöjer sig knappast med så blygsamma vinster. I dagarna presenteras också siffror för bankernas resultat och här talar vi inte om att man accepterar en lägre vinst i dåliga tider. Vinstkraven är överordnade såväl verksamhet som kvalitet.
Jag vet att det är skillnad. Det är själva synen på vinster i allmännyttiga företag jag tycker är intressant att jämföra.
Varför blir det inga uppror kring vinster för banker och medier? Här kan dessutom konsumentmakten användas för konkret påverkan genom krav på transparens och etiska koder för vinstuttag.
Nu är striden om vinstuttag i välfärdsföretag knappast över inom Socialdemokraterna. Opinionen som är för vinstförbud är stark inom partiet och det blir sannolikt en het fråga på kongressen i april nästa år. Med tanke på hur spelet bakom Juholt visades upp inför öppen ridå får man hoppas, för Stefan Löfvens skull, att man lagt alla korten på bordet i hur interna oenigheter ska skötas.
Boken om Håkan Juholts uppgång och fall är i mångt och mycket en okritisk beskrivning utifrån hans egen upplevelse, men den beskrev också hur det kan gå för en person som partiet själv enigt för fram och hyllar samtidigt som man redan börjat planera för hur man ska få bort honom.
Nu är inte relationerna inom den borgerliga alliansen heller så generösa. Mötet i Maramö har skjutits på framtiden, mötet där Alliansen 2.0 skulle bildas.
På Gotland har en centerpartist, Åke Kahlbom, lyft frågan om Centerpartiet kan sitta kvar i en regering som inte lyssnar till Gotlands behov i upphandlingen av färjetrafiken. Ett inspel som ställer frågan på sin spets: hur mycket påverkansarbete förekommer inom regeringen för att få Moderaterna att inse vikten av att inte försämra våra kommunikationer? Utåt är Centerpartiet tufft i sina ställningstaganden och med fyra ministrar i regeringen varav två på för frågan viktiga poster: landsbygdsministern och näringsministern, borde inflytandet vara stort.