Vad är väl en bal på slottet?
Och vad skulle vi väl prata om om inte landshövdingens sommarträff fanns? Att det även är Åke Svenssons tillställning verkar ingen reflektera över.
Man ondgör sig över vilka som är bjudna och varför. Och vad har man egentligen åstadkommit?
I morgon börjar en vecka där hela Sverige (nästan) kommer till Gotland för att göra just det som kritiseras så innerligt av många gotlänningar: nämligen nätverka. Mänskliga möten värderas av hundratals företag och organisationer så högt att de avsätter stora delar av sin personal och enorma resurser på att åka till Visby en vecka för just detta ändamål.
Det skulle de knappast göra om de inte fick ut något av det.
Men när människor från olika företag, organisationer och intressegrupper möts några timmar i landshövdingens trädgård då ger det upphov till djup indignation hos många gotlänningar.
I landshövdingens krönika berättade hon förra veckan att det var på sommarträffen som Gotlandsbolaget och Romateatern möttes vilket ledde till ett sponsoravtal som bär teatern vidare tillsammans med andra. Ett brev med en förfrågan om pengar eller ett mänskligt möte. Vad är mest framgångsrikt?
Och hur hade det låtit om länet och regionen givit blanka tusan i att många av landets framträdande personer i olika sammanhang tillbringar stora delar av sommaren på Gotland? Vore det bättre att träffa dem en och en i en tråkig lokal på Visborg? Skulle det bli billigare och ge mer effekt?
Läste med stor behållning en insändare skriven av vänsterpartisterna Per Edman och Lars Åkerlund i veckan. De tar avstamp i Rädda Barnens rapport om barnfattigdom i Sverige. Enligt rapportens sätt att räkna är det omöjligt att utrota fattigdom, till och med rent hypotetiskt, eftersom mätningen gäller skillnaden mellan de med störst inkomst och de som har lägst. Således skulle det finnas fattigdom även om de "fattigaste" hade en årsinkomst på flera miljoner.
Men deras fortsatta resonemang var det som gladde mig. De talar nämligen om det jag tagit upp på denna sida vid ett flertal tillfällen: männens ansvar. Så här skriver de: "Oftast blir det den ensamstående mamman som hamnar i fokus, hon som ensam ska försörja familjen när mannen lämnat hemmet av olika anledningar. Man undrar ibland när männens ansvar ska lyftas i debatten. De som så ofta lämnar familjen och försörjningen av barnen till mamman".
Jag hoppas verkligen att fler politiker tar upp denna tråd och fokuserar på en av de största orsakerna till att det finns barn som inte har råd att åka med på skolresor eller måste köpa alla sina kläder på Kupan.
När Gudrun Schyman föreslog en "mansskatt" blev det ramaskri över hur idiotiskt och diskriminerande det var att kollektivt straffa alla män för att vissa män genom våld, droger och kriminalitet belastar samhällets resurser orimligt mycket.
Att straffa kvinnor och barn för männens bristande ansvar verkar däremot vara helt okej.