Zlatan får tjäna pengar för att han gör mål. Det uttryckte Dagens industris ledarskribent Torun Nilsson, när hon häromdagen deltog i ett panelsamtal om Patrick Krasséns bok ”Den nödvändiga vinsten” (Timbro).
Människor måste förstå vad folk gör för att tjäna pengar, menade Nilsson och förklarade att det i välfärdssektorns fall, jämfört med fotbollsstjärnornas, är svårare att se vad företagarna gör för att lyckas gå med vinst.
Då är det lätt att blanda ihop verksamheten med girighet. Och troligtvis är det så en stor del av skepsisen en del av svenskarna känner mot vinst inom välfärdsföretag ska förstås. När det kommer till skolan och äldreomsorgen tycks begreppet vinst ha kommit att bli synonymt med girighet.
Gällande bolag verksamma inom den offentliga sektorn, men som bygger, städar och levererar skolböcker sedan de vunnit en kommunal upphandling, är vinsten ingen omdebatterad fråga. Vänsterns nej till vinst-linje, som nu också Miljöpartiet har övergivit valfriheten för, riktar sig mot omsorgsverksamheter. Dessa drivs ofta av kvinnor. Den utpekningen framstår som särskilt märklig då vänstern påstår sig vara de främsta jämställdhetsförespråkarna. Men det är förstås lätt att i dessa fall anspela på känslor och stereotypa bilder av företagare – för vem vill att en girig direktör ska sko sig på barnens bekostnad?
Vad det av vänstern förvanskade vinstbegreppet egentligen innebär förklaras logiskt i ”Den nödvändiga vinsten”. Det kan påpekas att boken är den sortens hårda redogörelse, vilken borgerligheten ofta har sagts förlora på i jämförelse med vänsterns böjliga känsloargument. Likväl ger boken en tydlig uppställning, som förhoppningsvis kan bidra till en mer saklig debatt.
Vinst innebär att en verksamhet går med överskott. Det kan sparas, investeras eller delas ut. Motsatsen till vinst är förlust – och det kan nog alla vara överens om är betydligt sämre än att företagare som har lyckats effektivisera en verksamhet antingen återinvesterar eller låter ägarna som gjort en insats få utdelning. Vad de företag som går med vinst gör är att de har hittat ett smartare sätt att skjuta bollen i mål.
När politiker vill styra hur vinsten fördelas riskerar de att hämma företagets möjlighet till långsiktig verksamhet. Till exempel kan det finnas en poäng i att inte återinvestera all vinst, då det senare kan komma oförutsedda utgifter då man behöver kunna använda pengarna. Den sortens beslut måste ligga hos företagen.
Politikerna bör lägga sin energi på att ta verkligt ansvar, istället för att utnyttja människors oro för girighet. Särskilt kommunpolitiker kan göra mycket för att höja ribban för kvalitet i skola och äldreomsorg. Dagens samhälles chefredaktör Mats Edman har uppmärksammat att dåliga upphandlingar kostar betydligt mer än de vinstsummor som hörs i debatten. Det bör välfärdsfrågan handla om.
Men istället förs en känslostyrd debatt byggd på felaktiga antaganden som riskerar att inskränka den fria företagsamheten och dra undan mattan för människors valfrihet.