Sommarens mest förvirrade insändare måste vara den i GT publicerade "Bra gjort Westerén och socialnämnden" (24/7).
I insändaren kunde läsaren ta del av två ståndpunkter. Dels att kommunalrådet Hanna Westeréns (S) korståg mot fristående utförare i välfärden är bra, dels att äldreboendet Hattstugan i När är ett föredöme i god omvårdnad.
Nog hade det varit bra om insändarskribenten först hade tagit reda på det enkla förhållandet att Hattstugan drivs i fristående regi?
Tills motsatsen meddelas av socialnämndens politiska majoritet finns det inga garantier för att kommunaliseringen av fristående välfärdsverksamheter upphör med äldreboendet Pjäsen i Attendos regi. Hattstugan, Gotlands sjukhem, familjerådgivningen och Gotlands hemtjänster och ett flertal andra välfärdsföretagare har anledning att vara oroliga.
Eller får vi i oppositionen ens uttrycka oss så, att de har anledning att vara oroliga? När vi har varit ute och samtalat med boende, brukare och medarbetare i dessa välfärdsföretag har det från majoritetens sida hetat att vi skrämt upp dem. När personalen på Pjäsen har frågat om man även i kommunal regi kommer att ha sjuksköterska på plats dygnet runt året runt, samt fast anställd sjukgymnast och arbetsterapeut, då har vi inte kunnat svara dem.
Om Westerén vill sätta stopp för denna vår påstådda skrämselpropaganda hade hon kunnat säga att verksamheterna blir kvar. Men det säger hon inte. I själva verket säger hon ingenting till de boende och till medarbetarna, trots att hon blivit inbjuden till Pjäsen. Hon avböjde deras inbjudan men syns desto oftare på den arena där jag nu själv agerar: gotlandstidningarnas ledar- och debattsidor.
Jag hade kunnat avfärda den där insändaren "Bra gjort Westerén...) som enbart förvirrad, i det att dess två ståndpunkter är oförenliga. Ändå tror jag faktiskt att insändarskribenten pekar på något allmängiltigt. Även i kretsar med allmänborgerliga sympatier möter jag ofta en djupt rotad skepticism mot vinstuttag i välfärden.
Att bagaren, snickaren och taxichauffören får driva företag med vinst är accepterat, också när de arbetar på uppdrag av den skattefinansierade sektorn. Däremot tar det ofta emot när företrädesvis kvinnor som tidigare arbetat i kommunal regi vill driva eget. Lika tillåtande som vi är till företagande i offentliga sektorns hårda verksamhet (arkitektur, kollektivtrafik etcetera), lika njugga är vi till samma företeelse i den så kallat mjuka sektorn.
I teorin. Ty all denna fokus på huvudmannaskap är egentligen om inte ovidkommande så definitivt inte svaret på hur vi utvecklar den bästa möjliga välfärden. Såväl kommunala som fristående utförare behövs i välfärden, hur orkar man ens göra ett nummer av det?
Vinstförbudsdebatter fungerar bra i teorin, vilket också var fallet med ett helt knippe motioner på de gotländska socialdemokraternas årsmöte den 14 april. Där bör de stanna, inte omsättas i praktisk politik.
När så sker, och det ser det ut att göra nu med Pjäsen vid årsskiftet, då blir det uppenbart vad kommunaliseringar och förbud mot fristående välfärdsföretag innebär i praktiken. Offren - med detta mitt ordval lär kritiken få nytt bränsle om att jag skräms - blir inte primärt investerare som kan lägga tid och pengar på annat håll. Offret blir den enskilde gotlänningen vars uppskattade och livsnödvändiga omvårdnad hotas på grund av teoretiska utflykter i marxistisk filosofi.