Carin Jämtin klarade sig verkligen inte bra i Ekots lördagsintervju. Hon misslyckades med att förklara varför Socialdemokraterna vill ta hem Gripenplanen från Libyenuppgiften. Hon lyckades inte reda ut partiets politik om vinster i friskolor. Hon backade från sitt illa övertänkta utspel om en muslimsk helgdag. I snart sagt varje fråga framstod som defensiv och otydlig.
Håkan Juholt har heller inte rosat marknaden. Och i Vänsterpartiet är Lars Ohly starkt ifrågasatt.
Det enda rödgröna partiet som går bra är Miljöpartiet. Men det sker bland annat genom att man distanserat sig från det rödgröna samarbetet och de två språkrören tvingas snart avgå, av stadgeskäl, för att ersättas av två nya.
Så det är inte konstigt att alliansen har övertaget i opinionsmätningarna. Det som är illavarslande är att övertaget är så mikroskopiskt litet. I Demoskops mätning i helgen fick de borgerliga partierna sammanlagt 46,1 procent. De rödgröna fick 45,7! Det skiljer bara 0,4 procentenheter. Och då hamnar Kristdemokraterna under fyra procent (3,5). Centerpartiet har darr på ribban och noterar 4,2 procent.
Socialdemokraterna har haft problem sedan valet. Men partiet har också i ökande grad ändå kunnat sätta agendan. Det är Socialdemokraterna, mer än något annat parti, som har bestämt vad samhälls debatten ska handla om.
Ja, det är faktiskt så illa att jag inte ens vet vad debatten skulle handla om, om alliansen fick bestämma. Ja, förutom arbetslinjen och ordning i de offentliga finanserna.
Fredrik Reinfeldt har ett unikt högt förtroende bland Sveriges väljare, jämfört med andra partiledare. Och när Maria Wetterstrand (MP) tvingas avgå blir hans särställning ännu tydligare. Finansminister Anders Borgs förtroende är också mycket högt. Men det räcker inte att rida på denna popularitet.
Vinnare åker inte rulltrappa. För då blir man omsprungen på utsidan.