Den senaste tiden har jag misströstat lite vad gäller politikens och det offentligas goda vilja. Verkar systemet för vårt bästa? Vilken människosyn präglar besluten?
På sista regionfullmäktige avhandlades en oerhört tajt budget ganska snabbt, trots att den innebär besparingar i verksamheter som redan nu går på knäna. Däremot föregicks voteringen om parkeringsavgift av en två timmar lång debatt. Frågan har en marginell betydelse för vår välfärd. När ska fullmäktige diskutera hur vi får världens eller åtminstone Sveriges bästa skola? När ska vi diskutera hur vi får den bästa offentliga maten? Hur blir vi en riktig ekokommun? Hur skapar vi ett bra företagsklimat?
Det skulle vara intressant med lite brainstorming kring frågor som faktiskt har större betydelse för Gotlands framtid än hur tekniska förvaltningen ska hinna skylta om p-automaterna.
Det är på tiden att några av oss andra som har barn i skolan, eller oroar oss för hur personalrekryteringen till åldringsvården kommer att se ut när vi själva blir gamla, gaddar ihop oss och tar över nästa fullmäktigemöte.
Jag kör ofta länsväg 148 norrut. Ni som kört samma väg har säkert noterat att vägområdet är breddat. Träd och gamla stängsel är avlägsnade. Sikten är förbättrad och avåkningsytorna betydligt säkrare än förut. Jag förmodar att Vägverket har statistik på hur många liv sådana här åtgärder sparar. Det praktiska genomförandet måste ha föregåtts av ett digert arbete att komma överens med alla markägare längs med vägen. För somliga var det stora mängder skog som skulle bort och stängsel som skulle ersättas. Det gick att träffa avtal med alla. Utom på ett ställe.
I naturreservatet fick man tydligen inte avverka en enda pinne. Inte ens i vägkanten. Därför har Vägverket blivit nödgat att istället sätta upp ett skyddsräcke. Räcket skyddar mot avåkning men är inte speciellt behändigt vid snöröjning och läskigt för cyklister som riskerar att bli trängda. Vilka ovärderliga naturvärden skyddar man genom sådan envishet? Varför värderar man sex meter igenvuxen skog före människoliv?
Vill man inte så går det inte. Det var ingen hejd på vilken apokalyps som skulle drabba landet om vi på Gotland ställde oss positiva till utredarens förslag om gårdsförsäljning. Jag kom att minnas hur en klasskamrat på 80-talet, argumenterade för allt som skulle drabba oss om vi skulle tillåta reklam-tv. Jag tänkte då att det var så dumt att endast en politiker skulle kunna hitta på något sådant. Förra veckan fick jag höra att det fanns risk för att stora bryggerijättar som Carlsberg skulle dränka Stora torget i öl om vi skulle ställa oss positiva till ett begränsat köp efter guidad tur på vingården.
Från samma skoltid hittade jag en marginalanteckning som jag själv gjort i en bok: "Den största insatsen som den medeltida feodala makten gjorde var att förfalla och på så sätt bli oförmögen att bromsa utvecklingen som politisk makt annars gör". Ganska tokliberalt men det ligger ändå något i det. Den goda viljan saknas. Dom har vallat fel. Det är tvärstopp. Förfallet blir vår olycka och vår räddning.
In vino veritas.