Gotlandstrafiken omskrivs mer än vanligt i regeringens budgetproposition. De gotländska ståndpunkterna är tydligt inskrivna och eftersom berörda ministrar och det samlade Gotland har en samsyn kring vad dessa ståndpunkter står för så borde det också betyda en stängd dörr för långsamtgående färjor i nästa upphandling.
Nu är propositionssvenska ett eget språk med utrymme för tolkningar. Medan Centerpartiet på Gotland tyckte det var en positiv och stark skrivning, beskrev riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt (M) den som en stor besvikelse.
Personligen förstår jag inte varför inte Allianspartierna på Gotland avsatte tid för en lokal presentation. Dels av det uppenbara skälet: att "försvara" budgeten och ta initiativet för den lokala rapporteringen. Dels för att tydliggöra delen om Gotlandstrafiken, ha en samlad tolkning, inta en sorts tolkningsföreträde för den fortsatta diskussionen.
Här bredvid finns förvisso en gemensam skrivelse men jag vågar mig på en gissning att samma ordalydelse finns spridd över landet men med olika signaturer. Förutom att man pliktskyldigtstoppat in ett citat om Gotlandstrafiken.
Obegripligt och nonchalant.
Frågan om hur prisutvecklingen under innestående avtalsperiod ska bli är dock fortfarande ett frågetecken. Signalen från regeringen om ett tydligt ökat bemyndigande för Trafikverket i frågan gör i vart fall utsikten ljusare om möjligheten att hitta lösningar inom gällande avtal.
Här måste kampen fortsätta och budskapet hamras in att nuvarande konstruktion inte är hållbar fram till 2017. Framför allt måste Moderaterna kliva fram och visa musklerna.
Som väntat var oppositionen kritisk till regeringens budgetproposition. Det som förra budgeten var "för lite" är nu "för mycket". Förra gången var det oansvarigt att inte göra mer satsningar, den här gången var det oansvarigt att göra för många satsningar.
Att kritisera är en sak, frågan är vad alternativet skulle ha varit med en rödgrön regering. Det får vi veta om ett par dagar då skuggbudgetarna ska läggas från de rödgröna partierna, någon enad opposition finns ju inte, alltså inte heller ett rödgrönt regeringsalternativ.
Socialdemokraternas största och till synes enda fråga är just nu om Sverige ska tillåta vinstdrivande företag eller inte i välfärden. Inte någonstans hörs någon omsorg om vad man får för pengarna, så länge man inte gör vinst spelar det tydligen ingen roll hur det står till med kvaliteten.
Så länge det inte är privata företag behövs ingen kontroll av vad pengarna används till eller vilken kvalitet som erbjuds.
Det finns mycket att göra gällande riskkapitalbolagens utnyttjande av det svenska systemet men många välfärdsföretag är små företag med ett stort engagemang och som är mycket uppskattade av medborgarna. Att förbjuda vinstuttag är detsamma som att förbjuda alla dessa också.
Det är en talande bild av det alternativ som finns till den budget som presenterades för riksdagen i går.