Det är bara att gratulera alla som var med på Klas Hallbergs föreläsning "YCDBRALAI" i Säves aula i torsdags. Vi som var där går nog alla och tänker lite på vilka charader vi håller på med och hur vi ska orka/våga sluta med dem.
Har man levt ett tag så har man förmodligen varit med på en och annan föreläsning som haft som syfte att lära oss det vi redan vet. Men ingen kan som Klas Hallberg göra detta så tydligt och pedagogiskt. Samtidigt som man skrattar så man ramlar av stolen.
Trots att det inte är en feministisk föreläsning är hela Klas Hallbergs budskap en spark i skrevet på den manliga maktsfären, patriarkatet. Hans kroppsspråk när han talar om kompetens är så roligt så man nästan gråter av skratt. (För att inte alla antifeminister ska gå i spinn kan jag meddela att han slår lika hårt och kärleksfullt mot matriarkatet, till exempel inom föräldragrupper som ju inte är menade för föräldrar utan mammor).
Den förra politiska majoriteten var inget under av kommunikation. Jag tycker att de höll en alldeles för låg profil och levde efter tesen att olika debatter skulle ebba ut av sig själva och att det ska visa sig i slutändan vem som hade rätt och inte.
Man hade ingen synlig ambition att delta i den offentliga debatten.
Den nya majoriteten är inte bättre.
En av de viktigaste makthavarna Stefaan De Maecker (MP) väljer att kommunicera på sin egen blogg där han kommenterar och recenserar andras inlägg och kommentarer. Det går dessutom inte att kommentera bloggen, i alla fall lyckades inte jag som inte har något konto/profil på de alternativ som fanns.
Åke Svensson (S) håller sig märkligt osynlig. Vänsterpartiet har alltid varit bra på att profilera sig och vara tydliga i vad det vill.
Gotlands Folkblad har blivit den nya majoritetens kanal för att förklara och förtydliga sitt budskap. I går passade Hanna Westerén på att förklara vad hon egentligen menade i artikeln om framtidens utmaningar angående välfärdens finansiering.
Hanna Westerén är politiker, jag är journalist och ledarskribent.
Vi har helt olika roller. Ändå ställs jag av Hanna Westerén till svars för vad "regeringen" gör och vad "borgerliga ledarskribenter" i allmänhet har för åsikter.
Istället för att utveckla sina tankar, som ju inte får plats i en nyhetsartikel, väljer hon att fokusera på dem som förespråkar skattesänkningar som lösningen på alla problem. Och gör mig till en del av denna eventuellt existerande grupp.
Jag har så vitt jag vet aldrig drivit någon fråga om skattesänkningar som princip. Lika lite som jag tror att skattehöjningar är lösningen för framtiden.
Det är så tråkigt att föra debatt på denna nivå.
Ibland behövs det att man skruvar till sina formuleringar för att väcka debatt. Att skriva politiska brandtal eller diplomatiska utläggningar så att ingen ska bli upprörd är inte min grej.
Men det verkar svårt att få den nya majoriteten att lämna det hypotetiska och berätta om sina lösningar. Istället för att lyfta fram det som andra har gjort och att man tycker att detta är dåligt.