Vilka är välkomna?
Foto: HASSE HOLMBERG
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lundins utgångspunkt är att "Bofride tycker inte att fack och politik hör samman".
Hade han läst ordentligt vad det stod och inte genast dragit fram högerspöket så hade han sett att så tycker jag inte alls.
Inte med ett ord berör han mitt huvudargument, att facket genom äktenskapet med vänstern, stänger ute ungefär hälften av medborgarna. För nästan hälften av svenskarna röstar faktiskt inte på vänsteralliansen. De flesta av dem har däremot ett arbete och därmed intresse i fackliga frågor.
Självklart står det Ronnie G Lundin fritt att tycka att vänsterpartiernas politik är den bästa för företag och därmed deras anställda. Det finns ingen anledning att ifrågasätta detta vilket jag övertydligt markerade i min ledare.
Men alla vi andra som tycker att det finns andra vägar att gå är inte automatiskt antifackliga. Att påstå något sådant är att förenkla verkligheten utöver anständighetens gräns.
Huvudfrågan är hur ska alla som röstar med ett borgerligt parti känna sig hemma i ett fackförbund som står i allians med vänsterpartierna? Är det ens önskvärt att även dessa engagerar sig fackligt?
Ronnie G Lundins slutsats verkar vara att för att vara välkommen i facket ska du vara vänster, har du andra åsikter kan du klara dig själv. Det rimmar knappast med den solidariska grundsyn jag tycker ska prägla fackligt arbete.