Onsdagen den 16 oktober hade jag äran att än en gång få åka med på den så kallade ”världsarvsresan”. Anledningen till att jag säger ”än en gång” är för att jag hade turen att få åka förra året också.
Det började med att jag var med i Radio Gotlands tävling ”världsarvskampen” som arrangerades i samband med Världsarvsdagen, Gotlands egen dag för att vara stolta över vårt fina Visby med sin ringmur som sedan 1995 är utsett till världsarv av FN-organet UNESCO. Förra året var jag med i ett lag och vann tävlingen, i år blev det så också.
Resan gick tillsammans med de andra pristagarna till Stockholm och Drottningholms slott, som också är världsarv sedan 1991, där retorikelever från Bromma gymnasium väntade på att få guida oss runt i parken. Ända från Kina slott till Drottningsholms-teatern och de gamla stallarna. Därefter tog en guidning inne i slottet vid och sedan begav vi oss mot Skogskyrkogården.
Skogskyrkogården är också ett världsarv och Nordens största kyrkogård med 100 000 gravplatser. Efter en kort guidning även där sattes kursen mot Nynäshamn där en välbehövd pizza intogs och sedan hem med båten. Nöjda och trötta kom vi hem efter drygt 15 timmars äventyr.
Anledningen till att jag berättar detta är för att jag tycker det är viktigt att vi tänker på våra världsarv och hur vi förvaltar dem. Att vi gotlänningar, men även som svenskar, tar hand om våra världsarv på ett bra sätt. Ett världsarv är ju en plats eller en eller flera byggnader som är bestämt ska bevaras till mänskligheten för all framtid. Förutom de världsarv jag nu nämnt med flera blev också Hälsingegårdar utnämnt förra året. Ute i världen kan vi glädjas åt Taj Mahal, Robben Island, Statue of Liberty, Cheopspyramiden och en mängd andra.
Det vi också ska komma ihåg är att vi här på Gotland är ganska bortskämda. Folk ifrån alla delar av vårt avlånga land och även ifrån övriga världen, reser åtskilliga mil för att gå runt och fotografera vår unika mur, våra fantastiska ruiner, det medeltida gatunätet och dess små pittoreska gränder samt de fascinerande packhusen.
Men jag tror jag talar för fler än mig själv när jag säger att vi gotlänningar ofta glömmer bort detta, visserligen förståeligt och inget att be om ursäkt för, eftersom vi bor här. Men i alla fall.
Därför är det också så otroligt viktigt att vi sätter största värde i att få murfallet reparerat uppe vid Österport och att vi därefter är rädda om vårt fina världsarv. Att vi håller ljudnivån på festens högtalare på en lagom nivå och att vi är ständigt vaksamma mot både större och mindre skador i muren så därför vill jag uppmana:
Ta gärna en promenad runt delar av eller hela muren, gläds åt den tidiga byggnadskonsten, läs på informationsskyltarna och förvalta det som förvaltas bör. Berätta för släkt och vänner på fastlandet och planera en liten utflykt under årets alla årstider. Ringmuren är vacker och rogivande årets alla dagar.