Jag håller fast vid min uppfattning om det svenska försvaret och Gotlands roll och plats i det. Det som utspelas i Ukraina och på Krimhalvön är inget trevligt skådespel, för att uttrycka det milt, men det utnyttjas nu kraftigt för att argumentera för en upprustning av försvaret och i synnerhet på Gotland.
Inför försvarsbeslutet i december 2004 hade det pågått ett omfattande arbete från de gotländska riksdagsledamöterna tillsammans med P18 för att bevara förbandet. Försvarsmakten hade utarbetat flera förslag till ny organisation men i inget av de förslagen fanns P18 kvar.
Ändrad analys?
Den samlade bedömningen från försvarsberedningen var att försvaret skulle ändra inriktning. Den bedömningen gjordes utifrån den analys av framtida hot som hade gjorts. Vad jag kan finna är det ingen som på ett seriöst sätt hävdar att den analysen har ändrats.
Trots det menar man nu att det finns behov av en betydligt utökad militär närvaro på Gotland. Man talar om marin närvaro, kraftigt luftförsvar och även en mekaniserad bataljon.
ÖB har förklarat att något sådant behov inte finns och det är förstås något besvärande för motparten. En förklaring som har förts fram är att ÖB ”måste gilla läget”. Att gilla läget är något som varje svensk officer får lära sig från början och med den förklaringen är det underförstått att ÖB nog egentligen vill något annat.
Det är inget meningsfullt sätt att debattera på. Vem, mer än ÖB, är mest lämpad att göra en militär bedömning av läget i vårt närområde?
Den kaotiska situationen på Krim förs fram som motiv till svensk upprustning och återmilitarisering av Gotland. Mer eller mindre direkt kommer sedan antydningarna om att Baltikum kan stå på tur att komma i en liknande situation.
Instabil statsbilding
Det finns anledning att något sansa sig och påminna sig hur det har blivit som det är i Ukraina och på Krim. Krimhalvön har i hundratals år varit en del av såväl det forna Ryssland som Sovjetunionen. Nikita Chrusjtjov skapade en konstjord och instabil statsbildning då han gav Krim till Ukraina 1954.
En annan konstjord statsbildning i Europa var det forna Jugoslavien. Sådana statsbildningar skapar oro, det är inte enbart en europeisk företeelse. Flera av krigen och folkmorden i Afrika är följden av sådana.
Men finns det någon som på allvar kan hävda att de baltiska staterna är konstgjorda och instabila statsbildningar? Det som händer på Krim kan på inget som helst sätt försvaras och ska fördömas i skarpaste möjliga ordalag.
Krig i Östersjön
Men att hävda att Ryssland kommer att invadera exempelvis Estland kan knappast seriösa bedömare göra. Skillnaden mellan Ukraina och Baltikum är stor. Det förefaller finnas debattörer som menar att Ryssland kommer att börja med att starta ett krig i Östersjön och man gör jämförelser med Krim.
Jag hävdar att debatten måste sansa sig och det faktum att även mitt eget parti verkar ansluta sig till återmilitariseringen får mig inte att ändra uppfattning.