Stefan Lundgren, PUK (projektgruppen utveckla Kappelshamn), redogjorde på denna sida i torsdags om turerna bakom planerna att hitta ett alternativ till att sälja hamnen i Kappelshamn.
När hamnen förra gången skulle säljas fick nog fler än jag uppfattningen att det fanns andra alternativ och projektgruppen visade prov på att det fanns stort lokalt engagemang och vilja att medverka till att förverkliga dessa.
Försäljningen sköts upp för att gruppen skulle få tid att forma sina planer och ges en realistisk chans att vara med som alternativ till den föreslagna försäljningen till Rederi AB Gotland.
Dåvarande kommunstyrelse beslutade också om 400 000 kronor i regionalt utvecklingsstöd för arbetet i form av en förstudie. Pengarna har inte tagits ut. Projektgruppen anser att det är för lättvindigt av kommunen, numera regionen, att lägga över ansvaret på gruppen.
Nu står det klart att gruppen inte hade någon avsikt att vara huvudaktör för att bevara hamnen, man ville jobba för att regionen inte ska sälja utan istället renovera och få intäkter i form av hamnavgifter.
Det är bara att erkänna att jag helt missuppfattat saken, jag fick uppfattningen att försäljningen sköts upp för att det fanns alternativ som bara behövde lite tid och kraft för att förverkliga.
För regionen finns så klart inte alternativet att rusta upp en hamn för 20 miljoner kronor och sedan hoppas få intäkter i form av hamnavgifter som kan uppväga den stora investeringen.
En sådan satsning på Kappelshamn måste vara väl genomarbetad och ha en hyfsat realistisk kalkyl för kommande intäkter.
Jag instämmer däremot i Stefan Lundgrens förvåning över Socialdemokraternas helomvändning i frågan. I valrörelsen kritiserade man dåvarande majoritet för att föreslå en försäljning och man såg stora möjligheter i att ha kvar hamnen i kommunal (regional) ägo som en viktig del i deras satsning på "den dynamiska triangeln" på norra Gotland.
En parallell till denna fråga tycker jag att frågan om Klostergården i Roma är. Här gav förra majoriteten löfte om ett årligt bidrag på 400 000 kronor till intressegruppen som krävde att lokalerna skulle behållas för olika aktiviteter,
Trots detta fortsätter intressegruppens främsta företrädare att i hårda ordalag skälla på politikerna för att "de inte göra något".
I båda fallen, både Klostergården och Kappelshamn, har politikerna bidragit med pengar men krävt en motprestation. Något som jag personligen tycker är helt rätt i frågor där det inte finns ett kommunalt ansvar.
Frågan hur det går med Klostergården får vi förhoppningsvis svar på vid regionfullmäktige på tisdag. Då frågar Lars Thomsson (C) i en interpellation den nya majoriteten hur den tänker fortsätta jobba med frågan. Eftersom dessa pengar inte finns med i budgeten längre.