I helgen hade Centern på Gotland konferens med tema utveckling. I onsdags förra veckan hade man höststämma med partisekreterare Michael Arthursson som inbjuden gäst.
Det var inte länge sedan som partiet var uträknat, både på riksplanet och lokalt på Gotland.
"Vi behöver inget Centerparti" tyckte bland andra Håkan Ericsson på Gotlands Folkblad även om han mer konstaterade det som en retorisk fråga.
Just nu ligger fokus helt på Socialdemokraterna och deras djupa kris, som ännu inte verkar ha nått botten. Partiets mångåriga tradition av locket på har till slut lett till att grytan kokat över.
Socialdemokraternas kris gör att alla andra hamnar i medieskugga. För Centerpartiet har dock uppmärksamheten det senaste året varit odelat positiv. Processen att hitta en ny partiledare har varit motsatsen till Socialdemokraternas. Genom att jobba med öppenhet, framtidstro och ett sammanhållet parti kan man nu använda tid och kraft åt det nödvändiga förnyelsearbetet. Bättre läge kan man knappast ha.
Medan småskalighet och självbestämmande är två värdeord som många förknippar med Centerpartiets politik, alltså bland de som är insatta i politiken, har partiet hos en större allmänhet uppfattas som hårt och kallt. Det senare var en av lärdomarna i valanalysen.
Detta måste man hitta verktyg för att jobba med. Förmedla det som präglar partiet internt, det stora engagemanget för den gotländska landsbygden, något som inget annat parti kan mäta sig med. Låta samma känsla som präglar de interna mötena följa med i det politiska arbetet: glädjen och självförtroendet att man den rätta politiken för detta.
Centerpartiet på Gotland måste också använda denna mandatperiod för att lära upp och lyfta fram fler företrädare. Det finns många duktiga personer i partiet som kan vara mycket mer synliga än de är.
Här gäller att både ge plats och för de enskilda att ta plats. Att ha ett politiskt uppdrag innebär inte bara att jobba politiskt i nämnder, fullmäktige och internt i partiet, utan att jobba utåtriktat. Informera om vad man jobbar med och hur man lyckas.
Här finns ännu en hel del att jobba med.
Det finns en stor frustration över hur den rödgröna ledningen styr, eller snarare ickestyr. Det är förvaltningar och tjänstemän som står bakom förslagen och politiken hukar sig och skyller ifrån sig allt ansvar.
Det är svårt att driva opposition mot en majoritet utan någon tydlig politik, samtidigt är det ett gyllene tillfälle att ta initiativet och visa på alternativen.
Väljarna vet inte vad som föregår besluten eller vilka alternativ som funnits med i debatten.